Bara genom att göra om samhället från grunden kan vi rädda oss själva. Idén om att vi radikalt måste ändra vår livsstil, sluta konsumera och stoppa tillväxten hörs ofta bland klimataktivister. Tron om att vi inte kan hindra klimatförändringarna inom nuvarande samhällssystem är utbredd, men den gör lätt att man känner sig handlingsförlamad.
Därför är det uppfriskande att läsa Grafström et al. i senaste numret av Ekonomisk Debatt (7/2020). De går igenom samspelet mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan under de senaste decennierna. Och mycket går åt rätt håll.
Mellan 1990 och 2019 har BNP ökat med cirka 90 procent i Sverige, medan koldioxidutsläppen har minskat med 27 procent. Inkluderas de utsläpp som sker utomlands men som kan härledas till Sverige är minskningen 10 procent åren 2008-2017. Samtidigt som antalet registrerade personbilar och bränsleförbrukningen tydligt har ökat i Sverige, har koldioxidutsläppen från dessa bilar minskat.
Vi har alltså lärt oss att få ut mer välstånd från mindre resurser, och samtidigt minska klimatpåverkan.
Men det går på tok för långsamt och i vissa sektorer dessutom åt fel håll. Utsläppen från flyg i Sverige har till exempel ökat med 47 procent, en ökning som helt och hållet kan tillskrivas resandet mellan länder.
Vad är då meningen med att framhäva allt som går åt rätt håll? Poängen är att det går att rädda klimatet inom nuvarande samhällssystem. Och att de verktyg som behövs redan existerar i hög grad. Artikelförfattarna i Ekonomisk Debatt skriver att “en kombination av miljölagstiftning och teknologiska framsteg har förbättrat miljön samtidigt som vi upplevt ekonomisk tillväxt”.
Att försöka införa något slags globalt flygförbud – eller förlita sig på medelklassresenärernas flygskam – skulle vara omöjligt respektive verkningslöst. I stället bör man satsa på att snabba på utvecklingen av elflyg. Det skulle kunna ha en tydlig påverkan på utsläppen från flygresandet.
Från politiskt håll bör man inte heller underskatta vare sig människors eller företags förmåga till anpassning. Så länge företag och människor vet vad som gäller på sikt kan de och kommer de att kunna anpassa sig. Därför bör man inte skygga för till exempel spetsigare koldioxidskatt eller klimattullar. Regleringar för minskad klimatpåverkan kan dessutom rentav påverka innovationstakten positivt. När företag får allt tydligare ekonomiska skäl till grön teknologisk utveckling kan klimatvänliga produktionsmetoder öka konkurrenskraften.
Men utöver teknologisk utveckling, att bygga in marknadsmekanismer i energi- och utsläppsmarknaden och att införa klimattullar är även detta viktigt för klimatet: att få till en bred politisk rörelse inriktad på konkreta reformförslag.
Därför är det välkommet att till exempel vänsterdebattören Ola Söderholm argumenterar för att krismedvetenheten i klimatrörelsen lätt blir kontraproduktiv (Aftonbladet kultur 7/10). Han menar att det blir svårt att stödja de små – och stora – stegen i rätt riktning om man ser ett omstörtande av samhället som den enda lösningen.
Kapitalistkritikern Noam Chomsky är inne på samma linje. “Vi har inte tid att störta kapitalismen”, sa han nyligen i en intervju (ETC 12/11). Vill vi åtgärda den globala uppvärmningen så måste det göras inom ramen för de befintliga institutionerna, menar han, annars kommer vi inte att hinna.
Samhällelig utveckling har historiskt sett varit beroende av att vänsterrörelser har skjutit kapitalismens avskaffande på framtiden. Det kommer det att vara även när det gäller klimatet.