Unga och brott
Vad avgör vem som blir kriminell? Den frågan har Per-Olof Wikström, professor i kriminologi vid universitetet i Cambridge i England, forskat på under hela sin 40-åriga karriär. Bland annat har han och kollegor i ett jättelikt forskningsprojekt följt 700 engelska ungdomar under tolv år.
Han konstaterar att den orsak som ofta förs fram i Sverige – att brottslighet beror på social utsatthet – inte är en förklaring som håller fullt ut.
– De flesta som kommer från en sådan bakgrund utvecklar inte någon allvarligare kriminalitet, så det kan inte i sig vara orsaken. Inte heller beror ungdomars brottslighet på att de saknar fritidsaktiviteter och måste sysselsättas för att avstå brott, säger han.
Svaret handlar i stället om de värderingar som barn och unga får från familj, skola och kompisar. De flesta som begår brott gör det helt enkelt för att de anser att det är acceptabelt. Vad folk i den dagliga omgivningen gör och säger samt hur de reagerar på det man själv gör formar den egna moralen.
Benägenheten att begå brott beror förutom på värderingar också på förmågan till självkontroll, enligt Per-Olof Wikström. Vissa har svårare än andra att motstå kompistryck.
– Om jag var politiker skulle jag satsa väldigt mycket resurser på skolan, särskilt i problemområden. Skolan är samhällets bästa möjlighet att påverka barns normbildning och förmåga till självkontroll. Det handlar inte bara om att förhindra brottslighet. För de barn som kommer från problematiska förhållanden är skolan deras chans att lyckas i framtiden. För dem är ordning och reda otroligt viktigt.
UNT har i ett flertal artiklar berättat att ungdomsbrottsligheten i Uppsala vuxit kraftigt de senaste fem åren, särskilt våldsbrotten.
Hur ska detta motverkas?
– Allvarlig brottslighet behöver självklart hanteras av polis. Men det är också en fråga om att motarbeta de miljöer där brott anses acceptabelt och identifiera de personer som fungerar som rekryterare i de här miljöerna. Det gäller inte bara ungdomars fritidsmiljöer utan också i hög grad de miljöer som sprids i sociala medier.
För att få bukt med problemet på längre sikt krävs enligt Per-Olof Wikström åtgärder från det att barn är väldigt små.
– Vi har utifrån forskningen tagit fram ett lokalt åtgärdssystem som handlar om att redan från graviditeten identifiera riskfamiljer och sedan följa barnen genom hela uppväxten. Vi har förslag på vad socialtjänst, skola, företagare och andra aktörer kan göra själva och i samarbete med andra.
Själv växte Per-Olof Wikström upp i Gävle, i den då brottstyngda stadsdelen Brynäs. Det var där intresset för människors beteenden startade. Han har sedan dess kommit att bli en av de främsta forskarna inom kriminologi i världen. Uppsalas regionpolischef Carin Götblad har vid flera tillfällen lyft fram hans forskning samtidigt som hon belyst att det finns barn i Uppsala som växer upp i familjer där nästan alla män dömts för brott.
Men från svenska politiker har Per-Olof Wikström inte märkt något större intresse. När han på 1990-talet jobbade på Brottsförebyggande rådet, Brå, varnade han och några kolleger för framväxten av det som i dag kallas särskilt utsatta områden. De föreslog en rad åtgärder för att stoppa utvecklingen.
– Hade politikerna lyssnat då hade man kanske haft en bättre situation i dag. I stället har miljöer tillåtits växa fram där det anses acceptabelt att springa runt och skjuta varandra. Min erfarenhet är att svenska politiker inte har något djupare intresse av att grunda sin politik på de kunskaper vi har om vad som orsakar kriminalitet.
Per-Olof Wikström ser grundläggande problem med de brottsförebyggande åtgärder som samhället sätter in: de är ofta totalt okoordinerade och har inget tydligt mål.
– Olika organisationer får bidrag till olika projekt, men den övergripande tanken saknas, nämligen: hur påverkar åtgärderna att brott blir mindre acceptabelt? De flesta brottsförebyggande projekt som bedrivs är troligen verkningslösa.
Med tanke på den stora påverkan som brottslighet har på människors välfärd och trygghet är det förvånande hur lite resurser som satsas på seriös forskning kring kriminalitetens orsaker, menar Per-Olof Wikström.
– Jämför med vilka enorma resurser som läggs på exempelvis cancerforskning eller att ta fram ett vaccin för covid-19.