Per Joel Zander och Jan Bengtson är två av fem personer som arbetar ideellt på Uppsala mansjour. I långa samtal över telefon, vid personliga möten och i deras samtalsgrupp blir det tydligt att det finns en omfattande dold psykisk ohälsa bland män.
– Det låter kanske klyschigt men vissa kanske anser att det strider mot mansrollen att prata om det, säger Per Joel Zander som engagerat sig i mansjouren sedan 1995.
Verksamheten får inga bidrag från kommunen och har ingen egen lokal. Därför möter UNT upp dem på Uppsalas centralstation för en intervju.
I samtal med utsatta män har de identifierat ett återkommande tema: Män som hindras att vara pappor fullt ut åt sina barn. En del män upplever att de bara får vara pappor på kvinnans villkor, att saker ska göras på ett visst sätt, säger Jan Bengtson, som engagerade sig i jouren för två år sedan:
– Jag har pratat med pappor som inte har fått natta sina barn eller hjälpa till med läxor. "Det är min uppgift," säger mamman då. De som ringer oss är ju i upplösningstillstånd. Många sitter fast i relationer som de skulle vilja bryta sig loss ifrån, men deras spontana tanke är att "Jag kommer förlora mina barn" och därför vågar de inte lämna.
En annan problematik som de möter är män som utsatts för våld i sin relation. I en kartläggning gjord 2014 av Brottsförebyggande rådet svarade 17 procent av männen och 25 procent av kvinnorna att de någon gång i livet utsatts för brott i nära relation. Vanligaste brottstyperna är systematiska kränkningar och försök att inskränka friheten. Vad gäller fysiskt våld svarar ungefär lika många män som kvinnor att de utsatts, men kvinnor är oftare offer för grövre våld som kräver sjukhusvård.
Att även män utsätts för våld i relationer får sällan utrymme i debatten, menar Per Joel Zander och Jan Bengtson.
– När den frågan lyfts kan det lätt bli fel fokus. Det kan uppfattas som att man försöker osynliggöra att kvinnor utsätts för våld. Men det är inte fråga om det, utan det handlar om att lyfta ett annat problem som också förekommer. Det viktigaste måste ju vara att man motarbetar våldet i sig, säger Per Joel Zander.
– I många stycken bygger samhällsdebatten på ett kvinnoperspektiv. Vart ska en man ta vägen om han blir utsatt för våld eller psykisk misshandel? Det pratas det aldrig om. Det som slår mig är att många män har svårt att lyfta sådana här saker med sina vänner eller kollegor. De känner sig ganska isolerade. Så pass ibland att de har funderat på om det är dem själva det är fel på, säger Jan Bengtson.
De är övertygade om att det finns fler män som behöver hjälp än som frågar om det i dag, och tror att ett samarbete med kvinnojourer i Uppsala skulle kunna hjälpa både män och kvinnor. Det skulle även göra det enklare att fånga upp båda parterna i en relation där det hänt något traumatiskt.
– Jag kommer ihåg ett fall där en kille fick åka ambulans efter att han blivit knivhuggen av en kvinna i nära relation. Han behövde även bearbeta det psykiskt och fick då numret till kvinnofridslinjen, men deras svar var att "Vi hjälper inte män. Punkt". Och om en kvinna utsatts för våldtäkt så kan det ta hårt på partnern också. Då kan han få hjälp hos oss i samband med att kvinnan får hjälp av kvinnojouren, säger Per Joel Zander.