I slutet av månaden ska fullmäktige klubba Uppsalas arkitekturpolicy. Men den fastställer inte vad som är vacker eller ful arkitektur, något som givetvis är en omöjlig uppgift.
Tänk bara på Åhlénshusets tårtpappersfasad som framkallade rysningar på 1960-talet men väckte krav på bevarande inför rivningen 2015.
Arkitekturpolicyn ska snarare ses som en gemensam plattform där vissa huvudlinjer skissas upp. Tanken är att dessa grundtankar ska finnas med vid varje större nybyggnation.
– Syftet är att höja den arkitektoniska kvaliteten och få alla parter att tänka igenom gestaltningen inför nya projekt. Eftertanke har inte alltid funnits med i bilden, säger Claes Larsson, stadsarkitekt i Uppsala.
Vad innehåller då policyn? Delar kan nog upplevas som lite fluffig med meningar som att ”allt i den byggda miljön ingår i en helhet” och krav på ”goda, trygga och attraktiva miljöer”.
Men dokumentet har även mer handfasta delar.
Där slås det fast att klassiska riktmärken som Domkyrkan, Slottet, årummet och Uppsalaåsen utgör basen för stadens identitet. Det historiska arvet ska respekteras men samtidigt ska det nya Uppsala utvecklas till ett arkitektoniskt levande samhälle. Policyn uppmanar aktörerna att vara ifrågasättande och våga motverka slentrianmässiga lösningar.
Här kan du läsa arkitekturpolicyn.
En högst icke-slentrianmässig lösning är universitetets nya administrationsbyggnad, Segerstedthuset, som korats till Sveriges fulaste nyproduktion 2016. Att den dessutom blir granne med Botaniska trädgården har knappast dämpat känslorna.
Byggkommunalrådet Erik Pelling delar inte kritiken i det fallet. Han tycker att det kan fungera med moderna, arkitektoniskt avancerade verk nära historiska byggnader, om det görs på ett genomtänkt vis. UKK bredvid Vaksalaskolan lyfter han som ett positivt exempel.
Något som ständigt diskuteras är hur många våningar Uppsalas nya hus ska få ha. Arkitekturpolicyn säger att höga hus ska motiveras utifrån ett verkligt behov och de ska ha något att tillföra stadsmiljön.
Vid Kvarntorget färdigställdes i fjol två elvavåningshus. Hur kan de motiveras?
– Husen fungerar som markörer för platsen och har tillfört stadsliv till ett tidigare ganska dött centrum, svarar Erik Pelling.
I policyn betonas att bostäder och gårdar ska nås av solljus. Varför godkänner ni då så tätt byggande i Uppsala?
– Det går att bygga tätt om man genom slitsar och andra lösningar kan skapa ljusinsläpp, säger Claes Larsson.
Erik Pelling menar att arkitekturen ofta fått en undanskymd plats vid byggandet av staden och tror att det är något som policyn kan motverka.
– Ibland begränsas arkitekternas insats till att göra en fluffig skiss som sedan förändras om ekonomin får styra för mycket. Vi från kommunen måste säga ifrån och markera starkare att arkitekturen har en viktig roll.
– Kommunen har inte alltid vågat göra det, man har varit rädd att stöta sig med byggherrarna och skrämma bort investerare. Byggherrarna, teknik och ekonomin har getts för stort inflytande men vi har börjat utmana marknaden och blivit tydligare som beställare.
Som belägg för detta nämner Erik Pelling de juridiska processer kommunen driver mot byggherrar vid Resecentrum och nya landstingshuset. Båda dessa processer har kopplingar till den arkitektoniska utformningen.
Claes Larsson ser ingen motsättning mellan hårda ekonomiska krav och gestaltning av hög kvalitet.
– Det går att skapa god arkitektur med liten budget, hävdar han.