Väl framme på Arholma är det en kilometer till äventyrsanläggningen på öns norra del. Där finns allt från friluftsprylar som kajaker, yogabrädor, en ziplinebana till en gammal försvarskanon.
Vi börjar gå, men vi hinner bara några meter innan vi får lift av passbåtens kapten Viktor Eriksson och hans skeppshund Laban. Dammet yr och fyrhjulingens motorn dånar. På ön har nästan alla de omkring 50 fastboende en fyrhjuling och det är lätt att förstå varför. Vi susar fram på skogsvägarna.
Viktor kommer direkt in på årets största samtalsämne på ön: januaristormen Alfrida. Den som följdes av uppåt tolv dygn utan ström för öborna.
– Jag jobbade under strömavbrottet och fick sova i båten, där jag hade värme, säger Viktor.
Efter en krök lite längre norrut blir han överraskad.
– Här var det mörk, tät skog tidigare, säger han.
Nu är skogsgläntan ljus och öppen, fallna och instabila träd har tagits ned och lagts i högar.
Vi når aktivitets- och konferensområdet Arholma Nord. Här hörs reggaemusik och uthyrningsförrådet står öppet. Jag lånar en mountainbike och fotografen en damcykel med korg. Med lätthet svischar jag fram på guppiga och backiga vägar. En fartfylld, härlig naturupplevelse, känner mig smidig och fri. Samtidigt sliter fotografen, trampar tungt i uppförsbackarna.
Vi tar oss tillbaka till mitten av ön, till vandrarhemmet Bull-August. När vi kommer fram är första frågan självklar:
– Har ni några bullar?
Men, nej, det finns inte några bullar här.
Lisa Nerlander som driver vandrarhemmet för Skärgårdsstiftelsen är lite småtrött på frågan och kommer i stället snart in på samtalsämnet som de flesta öborna berör.
– Vi blev väldigt drabbade av stormen i vintras. Det blåste 40 sekundmeter i byarna och vinden kom rakt från Ålandshav.
Bull-August hade öppet och de få gästerna fick en annorlunda upplevelse. Vatten togs från förråd och för att värma husen och maten fick Lisa elda.
Och för den som undrar så har vandrarhemmet Bull-August fått namnet efter bonden och skepparen August Andersson, som möjligen själv var förtjust i bakverk.
Det är mycket jobb kvar efter stormen, i skogarna ligger stora fallna träd. Vi tar det safe och cyklar tillbaka upp längs vägen till Arholma Nord och rastamusiken.
Solen värmer på restaurangterassen men vi ger oss av mot militärens övergivna fort intill: Arholma Batteri. En stolt försvarsanläggning som tidigare inrymde över 100 man. I dag är den en turistattraktion. Vi kikar ut över Sveriges sista utpost mot Åland. Horisonten är vidsträckt.
Fotografen hittar en patron på marken. Själv njuter jag av fikaplatsen som tycks nästan övergiven där längst ut på skärgårdsberget. En perfekt plats för en kaffetår men vi hinner inte stanna, passbåten till fastlandet väntar vid färjläget mitt på ön. Vi har svårt att beräkna hur lång tid det tar att gå dit, vi åkte ju fyrhjuling eller cykel åt andra hållet.
Det blir till att smårusa sista biten. Och visst hinner vi fram till passbåten. En kvarts båtfärd senare är vi tillbaka på fastlandet vid Simpnäs brygga.