När så många nu kommit till Sverige från andra delar av världen måste den svenska arbetsmarknaden blir mer flexibel. Annars fortsätter människor att sitta hemma i stället för att jobba. Det säger Abir Alwanni som kom till Sverige från Syrien för tre år sedan och som vi träffar på Arbetsförmedlingen i Uppsala.
– Människor måste ut i arbetslivet. Vi kan inte gå tio år och inte göra något, vi vill betala till Sverige, inte att Sverige ska betala till oss.
Abir Alwanni har själv lång utbildning inom framför allt ekonomi och har jobbat under många år i Syrien med bland annat fastighetsinvesteringar. Hon är arbetslös, men hoppas kunna starta upp ett liknande företag som det hon hade i forna hemlandet.
– Eller så jobbar jag för ett företag där mina erfarenheter passar in. Jag är öppen för olika alternativ.
Abir Alwanni tycker att insatserna för nyanlända i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag är alldeles för fyrkantiga. Målet är att varje individ ska få hjälp av en handläggare för att hamna på rätt nivå. Men Abir Alwannis erfarenhet är att människor med vitt skilda bakgrunder, olika jobberfarenheter och olika utbildningsnivå samsades på samma kurser.
– Det går inte att ha samma för alla. Man behöver titta mycket mer på vad varje person behöver och har för bakgrund. För någon är det kanske skola, för någon annan praktik. Systemet känns alldeles för stelt.
I Syrien är det vanligt att kvinnor jobbar. Ändå verkar en del syriska kvinnor bli helt passiviserade när de kommer hit, säger hon. Det gör henne upprörd.
– Vissa försöker inte. Varför förändras de så? Jag vet inte själv, men Sverige måste ställa mer krav på människor.
I oktober i fjol började Abir Alwanni i arbetsmarknadsprojektet Livscirkeln. Där lärde hon sig mycket mer än under de två år hon följde Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag, säger hon.
– Vi fick lära oss om lagar, normer, rättigheter, skyldigheter. Och kanske viktigast: det är där jag har lärt mig svenska. För att lära dig svenska måste du ju prata svenska, man behöver komma ut i samhället!
På SFI (svenska för invandrare) lärde sig Abir Alwanni en del grammatik – men inte att prata. När hon började på arbetsmarknadsprojektet Livscirkeln för tio månader sedan pratade hon "90 procent engelska, 10 procent svenska". Efter ett par månader var det fifty-fifty. Och nu är det "90 procent svenska och 10 procent engelska". Hennes tvåmånaderspraktik på företaget Himla – ett av flera företag i Uppsala som har ett samarbete med Livscirkeln – var också väldigt värdefull säger hon.
– Jag önskar att det fanns fler praktikplatser, så att de som kommit till Sverige både får se arbetslivet och träna sig på svenska.
Elke Lehman, sektionschef på Arbetsförmedlingen i Uppsala-Knivsta, håller med Abir Alwanni om att det är viktigt att individanpassa insatserna.
– Det är vår ambition och vi jobbar på att bli bättre på det. Vi har haft svårt att hinna med i och med den stora ökningen av inskrivna nyanlända på Arbetsförmedlingen, säger hon.
Håller du med också om att det borde finnas fler praktikplatser?
– Absolut. Praktik är väldigt bra. Vi skulle önska att det fanns stående platser hos olika arbetsgivare där man har utbildade handledare.