Att få hjälp med sitt cv kan vara ett stöd för vissa arbetslösa grupper. Men för utrikesfödda kvinnor krävs oftast helt andra typer av insatser för att de ska få jobb. Det säger My Hellberg, kanslichef på Tris (tjejers rätt i samhället), som håller i arbetsmarknadsprojektet Livscirkeln för nyanlända kvinnor.
– Många har för det första ingen arbetslivserfarenhet att skriva upp på ett cv. Men vi ser att även kvinnor som har jobbat i hemlandet kan ha svårt att komma ut på arbetsmarknaden.
Utrikesfödda kvinnor är den grupp som står allra längst från arbetsmarknaden – och den enda gruppen där arbetslösheten ökar. Frågan är varför?
Ett av skälen är normer, säger My Hellberg. Många kommer från länder där kvinnan förväntas ta hand om hem och barn. Vissa kvinnor har, delvis på grund av detta, låg utbildningsnivå och liten arbetslivserfarenhet. I en del familjer är hedersnormer så starka att kvinnan inte får ta jobb på arbetsplatser där det finns män eller som innebär kvällspass.
– Vi kommer i kontakt med kvinnor som tvingas tacka nej till arbeten på grund av restriktionerna hemifrån.
Är det männen som hindrar kvinnorna att jobba eller även kvinnorna själva?
– Både och. Såväl kvinnor som män socialiseras in i de här normerna. Många kvinnor har aldrig fått chansen att utveckla den fria tanken och tänka på vad de själva vill och har rätt till, det jobbar vi mycket med i Livscirkeln.
Diskriminering är en annan orsak bakom den höga arbetslösheten. Studier visar att det är svårare att få jobb för en utrikesfödd person med samma kvalifikationer som en svenskfödd. På Arbetsförmedlingen sker också en diskriminering: där går mer resurser till utrikesfödda män än till utrikesfödda kvinnor, enligt en granskning av organisationen Sveriges Kvinnolobby. Efter att ha deltagit i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag, där nyanlända går kurser och lär sig svenska, går en betydligt större andel män än kvinnor vidare till jobb eller studier.
Att många nyanlända kvinnor mår psykiskt dåligt är också en anledning till att de får svårt att jobba, säger My Hellberg. Många bär på trauman och kan känna stor oro både över anhöriga som är kvar i hemlandet och över den egna framtiden.
– De som har tillfälliga uppehållstillstånd har ofta svårt att fokusera på livssituationen just nu.
– Alla de här bitarna behöver man ha kunskap om för att kunna hjälpa kvinnorna ut i arbete. Tyvärr missar man det i arbetsmarknadsinsatser.
Livscirkeln är ett 30-veckorsprogram som fått projektpengar från Arbetsförmedlingen. Varje individs erfarenhet kartläggs och deltagarna får träna sig i att känna efter vad de själva vill och utarbeta sin egen framtidsplan. De får också lära sig om bland annat lagar, normer, rättigheter och skyldigheter samt göra studiebesök på arbetsplatser. Livscirkeln samarbetar med företag som finns i Uppsala och programmet avslutas med 10 veckors praktik utifrån de mål som individen satt upp.
– Projektet avslutas först till nyår, så vi har inga slutgiltiga siffror över resultat än. Men jag vet att flera har blivit erbjudna jobb där de praktiserat och några har valt att gå vidare till studier. Några har också startat egna företag, säger My Hellberg.
Den sista december tar projektet slut. Nu sprider Tris sin metod på arbetsmarknadskonferenser för att andra ska ta vid.
Vinsterna med att få ut fler utrikesfödda kvinnor på arbetsmarknaden är stora både för kvinnorna själva och för Sverige, påpekar My Hellberg. Dels för att det saknas personal i många klassiskt kvinnodominerade yrken. Dels för att det skulle innebära mycket för integrationen och för motverkandet av hedersförtryck.
– Få man in kvinnor på arbetsmarknaden ser vi att det i sin tur hjälper barn och ungdomar att integreras. Man vinner väldigt mycket på att sätta in insatser för den som har omsorgsansvaret.