UNT har i flera reportage belyst problemen på SKB. Artiklarna har i sin tur fått läsare att reagera – många är oroliga över utvecklingen på SKB som den beskrivs, andra undrar hur utbredd kritiken är och åter andra ser argument för en eller annan uppfattning i slutförvarsfrågan. Klarar SKB det här, mörkar SKB något som är viktigt för säkerheten? Spekulationer kan lätt frodas. Det brukar sällan gynna sanningen.
Nyhetsrapportering kan ibland få konsekvenser som är svåra att förutse. För ett företag som är mån om att ha invånarnas förtroende är UNT:s artiklar förmodligen högst oönskad publicitet. Men det vore samtidigt märkligt om vi inte skulle granska ett företag som äger och driver ett av de största miljöprojekten någonsin i Sverige.
Det svenska systemet är uppbyggt så att kärnkraftsindustrin har huvudansvaret för att lösa slutförvarsfrågan. Över 40 miljarder kronor har redan investerats i forskning och utveckling, samt byggnation och drift av befintliga anläggningar. Runt 100 miljarder kronor ytterligare krävs för hela det svenska kärnavfallsprogrammet.
Ingen SKB-anställd som UNT talat med förnekar att bolaget har allvarliga problem. Men några har flikat in att det finns enheter som fungerar bra. Säkert finns lärdomar att dra inom organisationen. Men SKB har en resa att göra innan man återvunnit det förtroende man tidigare haft bland kommuninvånarna i Östhammar. Och "för en långsiktig säkerhet" – som det står på SKB:s gratisreflexer – betyder det allt att man kommer till rätta med bristerna.