Jonas Wilde och Jonas Wetterström med "fågelskrämman" som kan sättas upp på kraftledningar med hjälp av en drönare.
Robothunden Spot vaknar i ”hundkojan”, som drönarpiloten Jonas Wetterström kallar laddningsstationen. Han visar hur Spot helt själv plockar upp en träkloss med sin robotarm, som också kan användas för handtag.
– Den här kan göra inspektioner helt automatiskt. Den kan enkelt programmeras till att titta på olika saker. Den ska kunna öppna en enkel lucka, titta på mätarna innanför den och sedan stänga luckan efter sig. Om den sedan stöter på hinder på vägen så löser den det själv, säger Jonas Wilde, chef för labbet i Älvkarleby.
Fläktarna går på högvarv när Spot springer genom lokalen. Idag är Spot bara en försökskanin som testas för framtida bruk. Men Jonas Wilde tror att Spot kan användas i praktiken om bara två år.
Vattenfall Research and Development–labb ligger precis intill Dalälven, som genererat vattenkraft i över hundra år. Det byggdes ursprungligen för att skapa modeller för vattenkraft, men på den nya avdelningen för digitala inspektioner testar man teknik för alla sorters kraftverk.
Labbet byggdes för att skapa modeller till vattenkraft.
Tekniken blir snabbt både bättre och billigare. 2015 insåg man att drönare kunde användas för att förenkla datainsamling längs älvar för modellbyggen i labbet. På så sätt blir det mycket säkrare och det är främst arbetsmiljöfaktorer som har drivit utvecklingen. Nu har man börjat använda drönarteknik även i kärnkraftverk. Där skapas radioaktiv strålning, vilket är farligt att utsättas för under en längre tid.
– Det finns miljöer i kärnkraftverken med hög radioaktivitet som ibland behöver inspekteras. Man måste ta stråldoser och har därför väldigt kort tid på sig. Om man använder en fjärrstyrd robot kan man hålla på i timmar. Dels förbättrar man själva inspektionen, dels tar man ingen risk, säger Jonas Wilde.
Med den ökade säkerheten kommer också en ekonomisk morot. Om man upptäcker en läcka i en ventil måste kärnkraftverket i dagsläget gå ner i drift när man undersöker, för att undvika faror för människan. Det kostar pengar.
– Eller så kan man skicka in den här flygande bollen för att undersöka. Det är ju värt hur mycket som helst, säger Jonas Wetterström.
Spot i ”hundkojan”. Hunden behöver laddas efter att ha gått i tre kilometer eller i en timme.
Den flygande bollen som Jonas Wetterström pratar om är Elios 2. En inspektionsdrönare täckt av en nätbur som gör att den kan flyga in i saker utan att gå sönder. Den är byggd för att flyga i väldigt trånga och mörka utrymmen.
Det är så tekniken används i dag – drönare och fjärrstyrda ubåtar skickas in till platser som är farliga eller omöjliga för människor att vistas i. Lite som förlängda kikare. Men man jobbar på att automatisera ännu mer, och det är där Spot kommer in i bilden.
Vattenfall R&D spenderade cirka två miljoner för Spot och dess tillbehör, men priset ändras hela tiden.
– På kärnkraftverk har vi väldigt många analoga mätinstrument som termometrar och tryckgivare. Det är det ingen människa som vare sig vill eller kan läsa av alla dem. Då har vi Spot som kan göra det, säger Jonas Wilde.
En utmaning är dock säkerheten. Eftersom det filmade materialet blir väldigt stort och rör skyddsobjekt är datahanteringen både känslig och tekniskt utmanande.
Elios två på en arbetsbänk. Den är utrustad med 4k-kamera, värmekamera och starka lampor
Idag är de digitala inspektionerna beroende av en pilot eller förare som utför dem, och någon som tittar på bilden. Men så kommer det kanske inte alltid vara.
– Jag tror att nästa stora steg är att vi också överlämnar analysen till artificiell intelligens. Då får vi helt autonoma inspektioner som bara talar om när vi behöver gå in med experter och titta, säger Jonas Wilde.