Klasskompisarna tryckte ner henne, och än i dag, många år senare, känner hon hur ont det gör att minnas skolgången. Men allt var inte dåligt i början.
– När jag var sju år gammal var jag en glad liten tjej som ville börja skolan, säger Maria, som egentligen heter något annat.
Men så förändrades allt snabbt efter en olyckshändelse under skolrasten. Hon sprang mot skolporten precis när någon annan var på väg att öppna dörren. Dörren slogs upp i hennes ansikte och några tänder flög ut.
Efter olyckan fick hon tandställning. Och det var just bara för den – rälsen – som klasskompisarna retade henne.
– Ingen av mina kompisar ville vara med mig för jag hade räls. Andra frågade när "tåget gick". Varje dag fick jag höra det. Jag fick till slut byta skola.
Men det var inte enda gången hon bytte skola. Det blev flera gånger, och hon flyttade till Skutskär i hopp om att hon skulle bemötas bättre på en mindre ort. Men så blev det inte.
"Du ser ut som en kanin, vilka stora och sneda tänder du har", sade de andra barnen. Ibland försvann hennes skor så hon fick gå hem i bara strumporna.
– På min fritid var det många som skrek "kaninen" när jag var ute och lekte. En dag i skolan kom min syster in i klassrummet och viskade till min lärare att det var några elever som stod utanför och väntade på mig. Jag fick då gå hem lite tidigare för att undvika dem, men de såg mig. Jag sprang hem, låste dörren, men de stod utanför och bankade. Jag var livrädd.
Mobbningen fortsatte även när hon gick på gymnasiet i Tierp.
I dag är Maria 32 år och har två barn, men hon har inte blivit av med de djupa sår som mobbningen orsakat. Hon växte upp med den, och har tigit och bitit ihop. Rädslan sitter kvar och hon har idag diagnosen social fobi.
– Jag är sjukskriven sedan 2012 och jobbar med mitt självförtroende och självkänsla. Men varje dag blir jag påmind så fort jag borstar mina tänder. Mobbningen har satt sina spår. Jag hoppas folk inser vad de gör mot en annan människa när de hånar hur andra ser ut eller hur andra klär sig. Det är aldrig okej, säger hon och lägger till:
– Jag hoppas att föräldrar pratar med sina barn för att få dem att förstå hur pass allvarligt mobbing är, och hur det kan sätta sig på psyket. Jag är en av dem som får leva med det här.