– Jag har hållit på i fyra år nu. Jag fick lägga ner mitt företag för jag mådde för dåligt, säger Sylvia, som egentligen heter något annat.
Hon bodde tidigare i Älvkarleby kommun men bor idag i ett annat län. Sonen bor i ett familjehem.
Hennes familjesituation har varit rörig. När hon lämnade sin man ledde det en konflikt som ledde till att deras barn omhändertogs enligt LVU.
– Jag har inget missbruksproblem, dricker inte ens alkohol. Men jag har adhd och bristande impulskontroll, erkänner Sylvia.
Sedan 2017 har hon jobbat med sin adhd och tar mediciner, vilket givit resultat. Och ett i taget fick hon sina barn tillbaka – förutom det yngsta.
– Jag har sålt allt jag äger inklusive huset för att jag inte orkade kämpa vidare. Jag flydde Älvkarleby kommun för att jag inte fick hjälp med boende. Jag fick det i en annan kommun, som har ställt upp och letat boende, hjälpt till med hyror samt gett mig stödpersoner, något som Älvkarleby kommun aldrig erbjudit mig.
Hon får träffa sin son fem timmar per månad – och aldrig i egen hemmiljö. Familjehemmet lämnar ut honom på trappan där mamma och son kan prata. De får också prata i telefon i 15 minuter varannan vecka.
– Jag åker till familjehemmet, en enkel resa på över 20 mil. Älvkarleby kommun står inte för avgifter för umgängesresor eller aktiviteter. Men de kommuner som gjort placeringen ska stå för dessa kostnader enligt min nuvarande kommun.
Tycker du att Älvkarleby ska stå för dessa avgifter?
– Ja, vi har inte tillräckliga egna inkomster.
Varje gång hon träffar sonen måste hon ge intryck av att vara en stark mamma, men det gör ont när han frågar: "Vill du inte ha mig hemma? Varför får jag inte bo hemma?"
– Jag får inte känna, jag får inte prata om känslor. För då drabbas sonen. Jag måste hela tiden ljuga om varför vi inte träffas.
Nyligen har Förvaltningsrätten i Uppsala avslagit hennes överklagande mot fortsatt LVU-placering för sonen. Rätten ser hennes positiva förändringar, men att mer behövs för att säkra barnets bästa.
Sylvia ger dock inte upp.
– Jag måste jobba mer med familjen för att visa stabilitet.
UNT har kontaktat Älvkarleby kommun som meddelar att de kan inte kommentera enskilda ärenden. Claudia Forsberg, verksamhetschef på Individ- och familjeomsorgen, förklarar att det är kommunens uppgift att ge stöd och råd när barn eller unga riskerar att fara illa. En del av socialtjänstens arbete är att motivera föräldrar, barn och unga till att ta emot stöd, till exempel i form av familjebehandling.
– Generellt när en förälder efterfrågar hjälp och är motiverad att ta emot stöd från socialtjänsten, så beviljas insatserna via öppenvården och följs upp av ansvarig handläggare, säger Claudia Forsberg.
– Vi har även ett akut ansvar för personer som vistas tillfälligt i kommunen. I sådana fall är det bara aktuellt med begränsade bistånd.
I vissa fall har man rätt att ansöka om insatser i en annan kommun än den man är bosatt i. Då krävs att man uppfyller vissa kriterier.
– Om kriterierna inte uppfylls kan vi alltså inte hjälpa en person som inte bedöms vara bosatt eller som vistas i vår kommun.