Tio hundar springer runt omkring i gräset när UNT besöker festen. Trädgården är på 3 000 kvadratmeter, där finns fyra rastgårdar, men även boxar för vila. Marianne Westins hus är på ena sida av tomten, det finns ytterligare två mindre hus varav ett är för hunddagiset och pensionatet.
– Det är roligt att jobba med hundar och lära känna deras personligheter. Man får så mycket kärlek. Och de är inte falska som människor kan vara. Hundar visar när de inte tycker om en, säger 62-åriga hunddagisföreståndaren Marianne Westin.
Just då skäller en hund på UNT:s reporter.
Solkällans hunddagis och pensionat öppnade 2003. Innan arbetade hon på Älvkarleby kommun som kanslist, receptionist och assistent.
Efter en lång sjukskrivning ville hon satsa på sin hobby – hundar. Hon är uppfödare av fransk bulldog.
Men ingen trodde på ett hunddagis. På den tiden ansågs det inte som ett riktigt jobb.
– Men jag älskar hundar. Jag följde magkänslan och ångrar inte en sekund.
Inomhus finns åtta boxar där hundarna har enkelsängar och soffor.
Den äldsta dagishunden, den 13-åriga mopsen Grynet, är så pass gammal att hon föredrar att ligga på sin säng och bli kelad av sin flockledare, Marianne.
– Grynet har gått på Solkällan i elva år nu, säger Marianne och klappar den lugna mopsen.
Hunddagiset rullar på som vanligt. Hundpensionaten har dock påverkats av corona i och med att få semestrar utomlands.