– Dalälven vid Älvkarleby är känt i hela Norden. Sedan 1990-talet har Älvkarleby sportfiske haft ett av de främsta vattnen för havsöring i Europa. Under det bästa året, 1997, fångades nästan 7 000 havsöringar där, varav 307 stycken vägde över fyra kilo, säger Jan Olsson från Älvkarleby Sportfiske.
Många finländare, danskar och andra européer lockades till området. Men inte nu längre.
– I fjol fångades endast 537 havsöringar, varav tio stycken vägde över fyra kilo.
I år är det värre. Hittills har man fångat knappt 400 havsöringar, och den sista november är det redan slut på fiskesäsongen.
Det finns flera orsaker, men det största problemet är det ökande antalet av skarv och häger.
Skarven, som var en allvarligt hotad art och är skyddad enligt EU:s fågeldirektiv, kom till Älvkarlebys vattenområde i mitten av 1990-talet. Och på 2000-talet steg fåglarnas antal rejält.
– De är ovanliga fåglar, men här kring Dalälven är de så pass vanliga att det istället blir ett problem. De äter upp fiskarna. Ornitologer uppskattar att det finns 5 000 häckande skarvar. Men vi räknar upp till 10 000 skarvar och lika många hägrar.
Och fåglarna blir inte omtyckta när de äter en stor del av den öringssmolt som både Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och föreningen Älvkarleby Sportfiske odlar och sätter ut i Dalälven.
Smolten brukar sättas ut i maj, och förväntas komma tillbaka som större fiskar som ska fångas av sportfiskarna. Istället hamnar de hos fåglarna – och blir uppätna innan de ens når mynningen ut till Östersjön.
För att ha kontroll på de odlade fiskarna har man märkt en del havsöringssmolt med så kallade pittags.
– Men under de sista tio åren är det bara cirka 100 havsöringar med tags som kommit tillbaka till Älvkarleby sportfiske.
Däremot hittades 3 300 pittags hos fåglarnas kolonier i Älvkarleby och Furuvik.
Några lösningar har ordnats: som att sätta ut smolt på hösten för att slippa masspredationen från fåglar på våren, samt närvaro av skyddsjägare som skrämmer fåglarna.
Men desperata åtgärder krävs för att rädda kommunens fisketurism, menar Jan Olsson.
– Vi behöver störa fåglarna vid häckningen eller olja deras ägg så att de inte blir fler. Frågan är vem som ska göra det? Men det är dags att myndigheterna slutar blunda för problemet.