På kolerakyrkogården i Hållnäs ligger omkring 20 personer begravda.
I UNT den 23 oktober 1918 informerades läsarna om att spanska sjukan på allvar börjat sprida sig i Älvkarleby: 6 dödsfall i Östanå by och 7 i Skutskär. Även Västanå och Hyttön drabbades. Till följd av detta förbjöds nöjestillställningar och större folksamlingar, och skolorna i de berörda orterna stängdes – restriktioner som idag, över hundra år senare, klingar bekant.
Men spanska sjukan och coronapandemin är inte de enda sjukdomsutbrott som Älvkarleby genom åren fått uthärda. Under 1800-talet drabbades kommunen nämligen hårt av kolera. Spår från utbrotten går att hitta än idag, bland annat i de kolerakyrkogårdar som finns kvar. En anlades i Gårdskär under 1850-talet, där två personer begravdes till följd av koleraepidemin 1852. Det anlades även en i Hållnäs under 1830-talet, där omkring 20 personer begravts – på grund av smittorädslan utan närvarande präst.
– På den tiden trodde man att de döda även kunde smitta hundra år efter att de hade lagts i jorden. Man var rädd för att gräva ned dem ifall man skulle behöva gräva nya gravar intill och då bli smittad. Därför fick de som avled i kolera inte jordfästas på allmänna kyrkogårdar utan det anrättades istället en särskild begravningsplats för dem, berättar Karl-Åke Lindblad, medförfattare till flera böcker om kommunens historia.
Spanska sjukans framfart i Älvkarleby noterades i UNT i oktober 1918.
I början av 1900-talet drabbades Älvkarleby återigen av ett kolerautbrott och tolv personer miste livet. Några år tidigare, hade kommunens hälsovårdstyrelse gett ut koleraråd till de boende i ett försök att stävja framtida smittor.
– Råden var bland annat att man skulle vara måttlig i mat och dryck, och undvika kropps- och själsansträngningar och andra utsvävningar. Man skulle inte heller gå ut på fastande mage och det gällde att se upp med dricksvattnet så att det kokades ordentligt.
Är det något av detta som påminner om coronapandemin?
– En likhet är att man från myndigheternas sida då som nu, tog i och gav tydliga föreskrifter för hur man skulle leva. En del av koleraråden hälsostyrelsen gav ut påminner också om dagens coronaråd, såsom att man skulle undvika folksamlingar och vara noga med att tvätta händerna. Då rekommenderades det också att munnen skulle sköljas ofta och att toaletten skulle desinficeras med ett särskilt medel från apoteket.
Att sova på marken var något hälsovårdstyrelsen också avrådde ifrån. Dessutom skulle damm och smuts hållas borta från bostaden, och det gällde att vädra ofta. Det var också viktigt att skilja de sjuka från de friska. Många av de drabbade isolerades därför i ett särskilt hyreshus i Svarthamn, som kom att gå under namnet "Koleran" ända tills det revs på 1960-talet.
Älvkarleby kommun drabbades under 1800- och 1900-talen också av difteri-, scharlakansfeber- och smittkoppsepidemier. Även under dessa var isolering av de sjuka ett sätt att minska utbrotten. Till följd av ett smittkoppsutbrott 1876 byggdes exempelvis utanför Skutskär ett särskilt hus där de som smittats samlades. Området där huset stod kallas idag för Kopphusplan.
– 1917 byggdes det också en epidemisjukstuga i Älvkarleö dit de som insjuknat i difteri eller scharlakansfeber transporterades. Stugan hade bara 23 platser men behandlade under 1919 hela 263 patienter. Den stängdes några år senare efter att utbrotten klingat av.