Jill Nyqvist är i mataffären tillsammans med sin treårige son Alexander. Han är som ett kvicksilver och pilar fram mellan mjölkdisken och grönsaksavdelningen. Klämmer, känner och stöter i. Menande blickar som ställer frågan: Varför säger hon inte till?
Alexanders mamma har kalkylerat att momenten vid kassan är den tid sonen kan koncentrera sig och vara intill. Den stunden är viktig, så att han inte springer ut på parkeringsplatsen och skadar sig.
Det handlar inte om ett ouppfostrat barn, utan om att få en rutin att fungera så bra som möjligt – och som inte låter sig förklaras genom en blick eller huvudskakning.
Det är sådana här vardagssituationer och många andra som Jill Nyqvist och Ulrika Gill tar upp, och föreslår lösningar på, i poden Funka med ADHD med Jill och Gill.
– Det var en sorg att få diagnosen när Alexander var fem år. Intellektuellt kunde jag ta in det, men inte känslomässigt. Jag hoppades på att det inte skulle vara något fel, att det skulle växa bort, säger Jill Nyqvist.
Vi sitter vid köksbordet hemma hos Ulrika Gill. Runt om oss galopperar valppudeln Leon. Upp i soffan. Trum, trum, trum.
– Jag är agilityinstruktör och håller en del kurser, det var så Jill och jag träffades och började umgås, säger Ulrika Gill som till vardags jobbar som pedagog.
Efter många års vänskap kom de på idén att göra en pod tillsammans. Namnet Jill & Gill hade de redan tänkt ut, men från början skulle det vara namnet på ett företag.
Ulrika Gill blev omvärldsspanare, Jill Nyqvist tog kommandot över tekniken.
– Förstå vilket skämt det var, jag fick börja med att titta på utbildningsfilmer på Youtube. Det är många steg som inte är att prata.
Att ha en dialog tycker de går ganska bra. Samspelet sitter utan manuskort.
– När vi lyssnade runt så märkte vi att alla inte var perfekta. Det var lite si och så med ljudkvalitet, några stakar sig.
Så brister de ut i ett gapskratt när vi kommer in på deras egna fallgropar: klädprassel och att det ibland blir ”Karlavagnenvarning” i programmet.
I dag är det Ulrika Gill som driver programmen framåt medan Jill svarar och berättar om sina upplevelser. Tillsammans ger de förslag och råd.
– I framtiden kanske vi vänder på det, så att Jill frågar mig i stället, om mina erfarenheter från skolans värld.
Det är föräldrar till funktionshindrade som är den främsta målgruppen. Poden ska vara ett stöd för att få vardagen att fungera, men när vi sitter och pratar om vikten av tydlighet, att berätta i bilder vad som ska hända, att förstärka det positiva och bortse från oönskat beteende, känns det som vi alla kan ha nytta att komma in i den här världen och lära oss av den.
Över 600 personer har gått in och lyssnat på första programmet som lades ut i slutet av december, och kommentarerna har varit mestadels positiva.
– Någon kanske tycker att det låter lite hurtfriskt, och tänker ”får man inte bli arg och bryta ihop nu längre?”. Jill är så stark och problemlösningsorienterad.
– Men det är klart att det är kaos hemma också; att jag också kan skrika och bli arg.
Vi kommer tillbaka till det där mötet på Tierps habilitering, när Jill Nyqvist fick beskedet som känslomässigt var svårt att ta in.
– Jag tänkte direkt efteråt att jag måste ta tag i mig själv och se det som är, inte det som man önskar.
Hon bestämde sig där och då för att ta vara på Alexanders – som i dag är nio år – styrkor och att inte använda ADHD-diagnosen som en ursäkt.
Poden är en liten ventil, men främst ett lättillgängligt stöd i vardagen, för, ja, alla. De vill fortsätta att jobba med programmet, nå 1 000 lyssnare först och främst och sen kanske gå vidare med att utveckla Jill och Gill-appen.
Men innan dess ska de ha hunnit fira sitt podförverkligande – med champagne
– Det är viktigt att klappa själv på axeln och berömma sig själv, säger Jill Nyqvist.
– Och har det inte gått som man har tänkt sig kommer alltid nya dagar, säger Ulrika Gill.
Fotnot: ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) är en funktionsnedsättning som innebär svårigheter att kontrollera aktivitetsnivå och impulser. Personer med diagnosen kan även ha svårt att koncentrera sig.