Kateryna Savchenko, 48, tog endast med sig en liten damväska och en jobbväska, ingenting annat.
Kassar med kläder och hygienprodukter har strömmat in till Kopphuslandet de senaste dagarna. Där, i en stuga precis vid Dalälven, bor idag fyra flyktingar som "adopterats" av lokalpolitikern Mattias Nygren (KD). Han var nyligen i Wroclaw i Polen för att skänka teknik och sjukvårdsutrustning åt den ukrainska motståndsrörelsen – men blev fast några dagar och blev volontär.
Mattias blev berörd av just de fyra – för olikt andra hade de inga släktingar i andra länder. Trots att de var slitna och med en oviss framtid ställde de själv upp och blev volontärer. Han frågade om de ville följa med honom. De litade på honom och åkte till Sverige, där har han sin gård med fru och två barn i Gårdskär och en sommarstuga i Kopphuslandet. De får bo i stugan så länge de vill, lovade han.
– När vi kom dit var sommarhuset ”laddat” med tvål, schampo, handdukar, sängkläder och kläder, eftersom en insamling gjordes redan innan hemresan. Skutskärsborna samlade in allt, säger Mattias Nygren.
Han tog kontakt med en vän, Jessica Nilsson, för en insamling. De två hade ett insamlingsprojekt tillsammans för ett rånoffer i höstas, och blev då nominerade för Aftonbladets Svenska hjältar.
– Så snart vi visste vilka som skulle komma så drog jag igång en insamling, och flera har anslutit och meddelat att de vill skänka kläder och annat, säger Jessica Nilsson.
– Jessica for runt och samlade in allt, säger Mattias.
Några har kontaktat Mattias och erbjudit boende.
– Jag har nobbat en efter att ha gjort en bakgrundskoll. Jag ser till att dessa kvinnor är säkra i Sverige.
I en stuga precis vid Dalälven, bor idag fyra flyktingar som "adopterats" av lokalpolitikern Mattias Nygren.
När UNT hälsar på kvinnorna i sommarhuset njuter de av kaffe och svenskt godis. Utsikten över Dalälven och Bodaån är vacker.
– Det är soligt, härligt, ler Dosha Lyfsyn. Hon är 15, och är en K-popdansös i hemlandet.
De har varit i Sverige i två dagar och fått en stunds förtjänat lugn, långt bort från farorna de flytt ifrån.
Ingenjören Kateryna Savchenko, 48, berättar att hon flydde 4 mars. Hon såg en nyhetsvideo om hur hemstaden Kiev attackerades och bara sprang så långt hon kunde. Hon tog endast med sig en liten damväska och en jobbväska, ingenting annat. Hon gick två mil till järnvägsstationen och satte sig på tåg, buss och ett annat tåg i totalt 36 timmar, och var helt slut när hon äntligen nådde Wroclaw, det stora säkra stoppet efter att man har passerat den ukrainska gränsen till Polen.
De litade på Mattias Nygren och åkte till Sverige, där har han sin gård med fru och två barn i Gårdskär och en sommarstuga i Kopphuslandet.
Där träffade hon Mattias, som hyrde ett hotellrum åt henne så hon kunde få sova. Dagen därpå hade hon fått drivkraften tillbaka. Hon ville precis som Mattias bli en volontär, och hjälpa till att lotsa andra trötta och rädda flyktingar. Detta tog henne till mötet med en 50-årig mamma, Lubov Artuhova från Dnipro, en stor industristad i Ukraina. Lubov jobbar på en bensinmack, och med sig har hon döttrarna Dosha och Viktoria Parfenovich.
– Det var svårt att fatta att krig kan hända så där på riktigt, säger Kateryna på ukrainska.
På frågan om vad de saknar mest svarar tjejerna snabbt.
– Våra fyra katter. Vi ville ta katterna med oss, men vi hörde att man kastade ut husdjuren på tåget på grund av platsbrist. Så vi lämnade katterna hos en granne, säger Viktoria och lägger till:
– Vi undrar ofta hur de mår.