Bild på lilla Torsten, tre år som skjöts till döds.
22-åriga Maria Magdalena har en luftvägsinfektion. Hon andas tungt och hostar. 14-åriga Selma har en skadad arm och öga. Båda tjejerna har även en pågående medicinering. Men det finns inga fysiska fel på 19-årige Tjobbe.
– Schimpanserna har gått tillbaka sina dagliga rutiner, det är mycket som är som vanligt igen, säger Sandra Wilke, vd på Furuviksparken.
Djurvårdarna har dock märkt något ovanligt. Apornas läte.
– Schimpanser låter mycket i vanliga fall, men djurvårdarna hör nu ett högre tonläge som de inte känner igen på samma sätt. Vi tolkar det som att de söker sina övriga flockmedlemmar.
Hur rehabiliteras de?
– Djurvårdarna finns här, och vi har veterinärbedömning. Om det finns något övrigt behov av annan rehabilitering kan vi inte svara på idag.
Furuviksparken efter dödskjutningen av schimpanserna
Allmänhetens intresse för hur aporna mår är stort. UNT har ställt frågor till Furuviksparken men först efter några dagar kommer svar. Och eftersom UNT nobbats besöka djurparken har lokalinvånare i grannkommunen Älvkarleby i stället kört UNT till baksidan av djurparken för att få en inblick i hur det ser ut i området.
Vid baksidan finns nämligen aphuset, som är nära grinden och personalingången.
Vid baksidan finns nämligen aphuset, som är nära grinden och personalingången.
– Det är förmodligen från det fönstret som de tagit de sig ut. Men man vet inte riktigt vad som har hänt sedan. Det är det som är frustrerande, man får inga riktiga svar. Det känns som man inte kan lita på att de svar som kommer är sanningen, de säger det som passar dem känns det som, säger Skutskärsbon Sanna Lassila, som tillsammans med sin dotter Mikaela Larsson åker till djurparken flera dagar i veckan för att tända gravljus.
Pengar för gravljusen får de från olika delar av Sverige och även Norge. Deras budskap är att bojkotta djurparken.
Skutskärsbon Sanna Lassila och många andra litar inte på Furuviksparken säger sanning.
– Vi har inte sagt något som är osanning, förutom ett rent missförstånd mellan oss i parken och kommunikatörerna. Kommunikatörerna missförstod att vi inte hade tillräckligt sövningsmedel för alla individer. Men egentligen bedömde vi snabbt att det inte var möjligt att söva aporna i den låga temperaturen och den okontrollerade situation som var, säger Sandra Wilke.
Hon tillägger:
– Vi har brustit i att hålla inhägnaderna säkra. De har tagit sig ut, och då kommer de till ett område där det vanligtvis finns människor: personal och gäster, och där det finns både fönster och dörrar som schimpanser inte har några problem alls att öppna.