När UNT svänger av E4:an i Älvkarleby möts vi av en stor och avvikande byggnad i traditionell kinesisk stil. Inuti finns bland annat 200 terrakottasoldater, orientaliska drakar i guld, en staty föreställande ett buddistiskt helgon– men också flera bakslag.
Tanken var från början att Dragon Gate skulle bli ett centrum för ett blomstrande kulturutbyte mellan Sverige och Kina, men som nu är nedsläckt och igenbommat – stämningen är nästan kuslig.
– Processen har varit som ett stafettlopp. Någon kommer in och utvecklar verksamheten och nu är det nog dags för en ny som tar över stafettpinnen, säger Thomas Sonesson.
Han är entreprenör och blev delägare av Dragon Gate i samband med att fastighetsutvecklingsföretaget Sisyfosgruppen köpte anläggningen 2018. Thomas Sonesson är även engagerad i Uppsalas näringsliv och har under många år varit engagerad i Ung Företagsamhet.
Fastigheten består av bland annat ett hotell, museum, restaurang och träningsanläggning. 2004 såldes fastigheten till myggmedelsmiljonären Jongchun Li som hade planer på att skapa ett Kina i miniatyr.
Fastigheten renoverades och en byggnad med anspelning på Kinas äldre historia skapades, med färgstarka tapeter och guldmönster, röda lamplyktor och himmelssängar. I varje sovrum står en terrakottasoldat i orginalstorlek och vaktar hotellgästerna.
– Det finns en historisk kinesisk genuinitet på denna plats. När kinesiska studenter har besökt Dragon Gate har flera sagt att det är mer likt Kina än vad dagens kinesiska samhälle är, säger Thomas Sonesson.
Men byggnationen fick kritik för dåliga arbetsförhållanden och att vissa delar saknade bygglov.
2018 tog bolaget Sisyfosgruppen över anläggningen.
– Vi hade gjort i ordning cirka 80 procent av hotellet och konferensrummet. Vi hann även anordna mindre festivaler och konserter innan pandemin slog till och vi tvingades stänga verksamheten. Det tråkiga är ju att vi fick ett väldigt stort intresse och man tänkte att det kanske äntligen skulle bli något av detta ställe.
I samband med att det fullskaliga kriget i Ukraina bröt ut satsade Sisyfosgruppen en halv miljon på att skapa ett boende för ukrainska flyktingar.
– Vi hade en dialog med Migrationsverket som i princip hade sagt ok. Sedan ändrades det och det blev bestämt att det var kommunen som skulle fatta dessa beslut, så helt plötsligt fallera även den idén.
Coronapandemin drabbade hotell- och kulturbranschen hårt, såväl Dragon Gate. Verksamheten ligger fortfarande på is på grund av den höga inflationen och skenande elpriser.
För närvarande söker man någon kan driva verksamheten på Dragon gate – men även det är en utmaning. Samtidigt har man inga planer på att lägga ner projektet med Dragon Gate eftersom det finns stora förutsättningar, enligt Thomas Sonesson.
– Det behöver inte betyda att vi har misslyckats med Dragon Gate, eftersom vi har tagit det från ett risigt stadie till ett hållbart sådant. Det konstiga som vi tyckte var spännande, det fortsätter att vara konstigt.
Att förmedla en bild av Kina som inte uppdagas i Sverige är fortfarande en viktig del av verksamheten. Genom att skildra den alldagliga kinesiska människans levnadsförhållanden, föreställningsvärld och drömmar hoppas man kunna röra sig bort från det politiska spelet och fördomarna, menar Thomas Sonesson.
– Jag har jobbat mycket själv i Kina och har en son som bor där. Jag blir frustrerad när man bara hör det politiska samtidigt som man får en helt annan upplevelse när man är där. Men bilden av Kina är såklart inte alltid helt svart eller vit, och det är viktigt att även belysa problemen som finns i landet.
Osäkerheten inför Dragon Gates framtid är påtaglig, men drömmen om att fortsätta utveckla verksamheten är samtidigt högst levande. Som Thomas Sonesson ser det finns det två alternativ:
– Antingen behåller vi stafettpinnen och utvecklar verksamheten på egen hand om vi hittar vi en ny operatör eller så försöker vi hitta en ny ägare. Jag brukar säga att man behöver tre saker inom entreprenörskap och det är tur, tajming och skicklighet. Vi kan varken säga att vi ha haft tur eller tajming i detta fall. Huruvida vi var skickliga är svårt att säga eftersom man alltid ska vara självkritisk och man hade kunnat göra saker annorlunda, berättar Thomas Sonesson.