Två gånger i Sveriges historia har arbetare blivit dödade av militären. Ådalen år 1931 är välkänt men det är inte händelsen i Skutskär. I boken ”Stort och smått i Gävle och Gästrikland” berättar författaren Ulf Ivar Nilsson om arbetargrabben Joel Ramsel som blev ihjälskjuten av en militär år 1915 och om 37 andra människoöden.
På tisdagkvällen besökte Ulf Ivar Nilsson Skutskärs bibliotek för att berätta om sin nya bok ”Stort och smått i Gävle och Gästrikland”.
– Berättelsen om Joel Ramsel är min favorit. Det är ett scoop, 103 år försent. Inte ens arbetarrörelsens arkiv kände till detta, säger han och bläddrar fram till sidan 51 i boken.
År 1915 var det oroligheter bland arbetarna i Skutskär och det skickades dit tre regementen. I november det året hamnade arbetarpojken Joel Ramsel och hans vänner i bråk med några av militärerna. Bråket slutade med att Joel låg blodig vid vägkanten. Fallet gick mellan olika rättsinstanser och till slut blev militären i fråga dömd till sex månaders fängelse för att "ouppsåtligt vållat Ramsells död". Joels vän, som också blivit skjuten, dömdes för uppror och upplopp.
– Jag blev häpen när jag hörde talas om det och jag kände den journalistiska nerven i mig, berättar Ulf.
Ulf Ivar Nilsson släpper nu sin femtonde bok om människoöden. Från slutet av 1990-talet har han delat 647 människoöden med svenska folket. I den här boken är sju av berättelserna från Älvkarleby.
Runt millennieskiftet började Ulf Ivar Nilsson skriva i Arbetarbladet om olika människoöden. Ulf Ivar är i grunden journalist och har jobbat på Arbetarbladet i 45 år.
– Mina chefer var först skeptiska till min idé, ”det har väl inte hänt någonting i Gästrikland”, var reaktionen. Jag lyckades övertala dem och läsarna uppskattade det. Det slutade med att jag varje vecka skrev en helsida i tidningen.
Vad får dig att fastna för ett människoöde?
– Det ska vara något som sticker ut lite grand. En vanlig missuppfattning är att jag är lokalhistoriker, men jag är journalist. ”Hur ska jag kunna göra en läsvärd berättelse av det här?”, är en fråga jag alltid har i bakhuvudet.
647 människoöden senare fortsätter Ulf Ivar Nilsson att berätta. Numera skriver han dock i Arbetarbladet en gång i månaden istället för en gång i veckan.
– Man kan undra hur man kan få stopp på mig. Jag ska ju vara pensionerad för länge sedan men jag fortsätter, säger han.