Sandra Grandin har eget företag där hon främst utför fransförlängningar, men också andra behandlingar som tandblekning. Men coronapandemin har slagit hårt mot henne och många andra fransstylister och nagelteknologer.
– Jag har jobbat med detta på heltid, men nu måste jag ta extrajobb för att få det att gå ihop, säger hon om hur hon påverkats av krisen.
För att dryga ut inkomsten har hon börjat göra inhopp på förskola och i butik.
– Det handlar inte bara om att människor är rädda för smitta. Många är ju till exempel permitterade eller har sämre ekonomi generellt, och då prioriterar man inte skönhetsbehandlingar.
Hittills har den vanliga tillströmningen av kunder under de varma månaderna uteblivit.
– Jag har kvar de flesta av mina stammisar, men det kommer mycket färre nya bokningar. Vanligtvis brukar jag ha mellan 15- 25 kunder på en vecka under sommaren, nu är det mellan 6-10, säger hon.
I facebookgrupper för fransstylister vittnar många om samma sak.
Hon oroar sig för hur ekonomin ska gå ihop i framtiden.
– Vad ska jag göra om det står still? Om det inte börjar komma fler bokningar snart så måste jag börja leta deltidsjobb till hösten. Det blir ju en stor förändring. Jag hade inte klarat detta ekonomiskt om jag varit ensamstående.
I anslutning till Sandras hus finns en liten stuga där hon har salongen.
– Jag kan inte ens tänka mig hur det måste vara att sitta på en lokalhyra och oroa sig för hur det ska gå ihop, säger hon.
Att göra fransar innebär att kunden ligger på en brits och blundar medan stylisten applicerar fransarna en och en. Sandra måste sitta relativt nära kundens ansikte och arbeta. Hon bär alltid handskar och munskydd samt rengör redskapen och byter handdukar mellan varje kund. Alla erbjuds dessutom munskydd och handsprit. Handtag och vred spritas av efter varje tillfälle, och Sandra har på eget initiativ gått en kurs i hygienrutiner online.
– Jag försöker vara noga med hygienen och göra det jag kan. De flesta är också väldigt bra på att ta munskydd och handsprit. Men det läskiga är om det blir fler restriktioner. Det är svårt, för man vill vara försiktig, och jag har inte råd att bli sjuk.
Samtidigt vill hon inte tappa hoppet.
– Det är det här jag vill göra. Jag vill behålla mina stammisar – och så länge man är frisk är man välkommen.