Många Alundabor och förbipasserande har sett dem. Antingen på det improviserade flygfältet nära Alunda kyrka eller uppe i luften.
– Ja, vi har vårt hemmafält här och det är oftast här vi flyger, säger Kent Pettersson, som bor i Källbergatorp ett par kilometer bort.
Sedan sex år tillbaka är han inbiten paramotorflygare och tillsammans med stockholmaren och Öregrundsbon Michael Edslöv, som en gång var hans lärare i sporten, möter han upp tidningens reporter.
– Det går att flyga året om, men man undviker helst regn och alltför mycket vind, säger Michael Edslöv.
Den här kvällen är förhållandena bra. Värmen har dock gjort luften termisk, så det dröjer lite innan flygarna vill ge sig upp i luften.
– Bra då att demonstrera första lektionen i den utbildning en paramotorflygare måste gå för att få sin licens.
Michael Edslöv lägger ut sin vinge – som väger ungefär sex kilo och spänner över 29 kvadratmeter – på marken och visar balanseringsövningar som ska ge flygaren kontroll över vingen.
Undertecknad prickar snabbt av de fel en nybörjare brukar göra; släpper inte snörena när man ska, börjar inte bromsa i rätt tid och drar med vänsterarmen för att styra vingens vänstra sida. Trots att den vänstra styr den högra.
– För att få licens brukar man räkna ungefär fjorton dagars utbildning, så det finns hopp även för dig, säger Michael Edslöv och skrattar hjärtligt.
Så avtar vinden och det är dags att förbereda motorerna för flygning.
Kent Pettersson kör ett trehjuligt fordon som kallas trike då han har artros i knäna och han kontrollerar att vingen fäster som den ska innan han sätter sig till rätta i triken och spänner fast sig och sin medföljare.
– Jag har en ensitsig trike hemma och så har vi tillsammans den här tvåsitsiga för att kunna ta med elever och andra intresserade upp i luften, säger han.
Michael Edslöv spänner fast sin motor på ryggen för att kunna springa i gång färden och han gör samma säkerhetskontroll som sin flygarkamrat.
På given signal bär det av. Lite skumpigt till en början men snart lyfter de båda ekipagen och stiger upp till 400 fots höjd; för att sedan cirkla runt fältet några varv.
Två förväntansfulla noviser får följa med den här kvällen; undertecknad och Roger Nyström från Falun. Och efteråt är båda nöjda med upplevelsen, om än på olika sätt.
– Det var helt otroligt. Vilken frihetskänsla. Fantastiskt, utropar Roger Nyström när han kliver ur triken.
Själv känner jag nog att jag kanske inte kommer att bli utövare av den här sporten. Men häftigt var det.