Samariterhemmet diakoni är idag verksamma inom sju olika områden: vård och omsorg, utbildning, sociala verksamheter, vårdcentrum, kyrka, fastigheter samt hotell och konferens.
— Det viktigaste med vårt arbete är att hjälpa människor. Det kan handla om allt ifrån att få tillgång till ett boende, utbildning, vård eller att få en sista värdefull tid i livet. Varje människa har en möjlighet att växa och fullkomnas till vad den är tänkt att vara, och vi vill se till att så många som möjligt får förutsättningarna att göra just det, berättar Erik Eckerdal, direktor för Samariterhemmet Diakoni.
Historien börjar med Ebba Boström som föddes 1844 på Östanå slott i Roslagen. Hon växte upp under mycket goda förhållanden, där hon så småningom kom att ärva ett stort kapital. Fram till hon var drygt 30 år levde Ebba ett bekvämt överklassliv i Stockholm, vilket skulle komma att förändras en dag när hon i samband med en gudstjänst upplevde Guds tilltal och att hon skulle ge sitt liv för att hjälpa människor i nöd.
— Vad det konkret skulle innebära visste hon inte riktigt till en början. Ett första steg var att bege sig till England och utbilda sig till sjuksköterska på en diakoniinstitution, berättar Erik.
Efter avslutad utbildning och arbete på ett sjukhus i Londons utkanter återvände hon till Stockholm för att försöka konkretisera sitt uppdrag. Tidigt hade hon en längtan efter att starta ett sjukhus för fattiga, vilket hon också gjorde så småningom. Under denna tid var prostitution ett stort problem. Bara i Uppsala, med en befolkning om cirka 25 000 invånare, lär det ha funnits ett fyrtiotal bordeller. Nöden var stor och Ebba påbörjade en anställning på nybildade Uppsala sedlighetsförening.
— På sedlighetsföreningen blev Ebba kortvarig. I stället valde hon att köpa en fastighet på Bäverns gränd 13 här i Uppsala och hjälpa prostituerade med utbildning så att de kunde få en anställning och slippa sälja sin kropp på gatan. I samma vända fick hon ansvaret för sjutton föräldralösa barn och köpte därför även fastigheten vägg i vägg och öppnade ett barnhem.
Ebba var vad vi idag skulle kalla en social entreprenör. Snart öppnade hon även ett hem för personer med mental funktionsnedsättning och så småningom även ett sjukhus. Under samma tid anslöt sig fler unga, drivkraftiga kvinnor och de beslutade sig för att skapa ett systraskap av diakonissor. År 1892 började Ebba att bedriva systematisk undervisning av blivande diakonissor.
— 1896 hade Ebba byggt och invigt Samariterhemmets sjukhus. Hennes pengar var då slut och arbetet formaliserades i en stiftelse. Nu var det även flera medsystrar som arbetade tillsammans med Ebba och de fick allt fler förfrågningar om att skicka systrar till områden utanför Uppsala. På så sätt började Samariterhemmet att även arbeta med diakoni i församlingar runt om i Sverige. På sikt började Samariterhemmet även skicka diakonissor till Svenska kyrkans arbete i Asien, Afrika och olika europeiska länder, berättar Erik.
Efter Ebbas död 1902 utsågs prästen Otto Centerwall till direktor för Samariterhemmet diakoni. Han tog vid där Ebba slutade och fortsatte att utveckla verksamheten, bland annat genom att även utbilda sjuksköterskor. Dessa skickades ut i hela landet och tjänstgjorde i församlingarna tillsammans med de lokala distriktsläkarna och kom senare att få namnet distriktssköterskor.
— Man skulle kunna säga att Ebba var den karismatiska personen som startade upp Samariterhemmet, och att Otto var den som organiserade arbetet som en institution. Han hade en medveten strategi med att bygga strukturer för verksamheter som sedan skulle kunna övertas och bli starkare med allmänna finansieringar, berättar Erik.
De idéburna organisationernas betydelse för uppbyggnaden av svensk välfärd har varit avgörande och har idag en växande betydelse.
— Samariterhemmet har idag samma grundinställning om att hjälpa människor. Ebba greps av en kallelse att hjälpa och ge sitt liv till de i behov av hjälp och det är än idag kärnan i våra verksamheter. Diakoni kommer från grekiskan och betyder ”att tjäna” sina medmänniskor – något som idag är precis lika aktuellt som när Samariterhemmet startades för 140 år sedan, avslutar Erik.