– Den typen av våld och grov kriminalitet som vi upplever i Sverige saknar motstycke i vår tid. Min pappa arbetade som polis och jag är uppvuxen med hans historier från sitt jobb på den tiden. Det är klart att saker hände även på 80-90-talen, men dagens situation är en helt annan, säger Maria Rosander.
Efter femton år som polis i yttre tjänst har Maria Rosander själv gott om historier att dela med sig av. Men det är en annan typ av historier än de hennes pappa kunde bjuda på.
– Vi ser ett helt makalöst inflöde av droger, vapen och andra illegala produkter. Allt från människosmuggling till utrotningshotade djur till piratproducerad medicin. Och jag ser en direkt koppling till den fria rörligheten inom EU, säger Maria.
Statistiken talar enligt henne ett tydligt språk: under år 1994, det sista året före Sveriges EU-inträde, beslagtog den svenska tullen totalt 331 kilo cannabis, amfetamin, kokain och heroin. År 2023 slutade resultatet på 11 ton.
– Kriminella som reser in i Sverige kan tjäna otroligt stora pengar, vi vill se över straffen för de som åker dit så att inte vinsterna överväger riskerna med brottet, säger Maria.
Att Maria engagerade sig i Sverigedemokraterna var en gradvis process. Framför allt var det migrationskrisen år 2015 och jobbet i Uppsalastadsdelen Gottsunda, ett av Sveriges mest segregerade områden som blev avgörande.
– Det var inte bara hjälpbehövande som kom den gången, utan vi fick också ökad brottslighet. Det är glasklart att det finns klanstyrda grupper som aldrig velat integreras i det svenska samhället. Jag vet inte hur många gånger jag stoppat folk som bott här i tio år, men inte förstår ett ord svenska, säger Maria.
Med sin bakgrund som polis är det inget konstigt att frågor om kriminalitet och gränskontroller är sådant som är särskilt viktigt för Maria. Men det är långt ifrån det enda hon är missnöjd med när det gäller hur EU fungerar idag. Det handlar till exempel om saker som skrotning av veteranbilar av miljöskäl, regler för EPA-traktor, förbud mot förbränningsmotorer och detaljstyrning av hur allt från landets skogar till dess våtmarker ska skötas om.
– Det finns en massa saker som jag är helt övertygad av att vi klarar av bäst på hemmaplan, utan inblandning från miljöextremister på EU-nivå. Och jag menar då inte ens att de andra svenska politikerna gör det bättre än i Bryssel, utan det här är sådant som medborgarna kan hantera själva, säger Maria.
Ett problem för EU-skeptikerna på olika håll i Europa är att de väljare som är mest negativt inställda till unionen ofta är de som är minst benägna att gå och rösta i EU-valen. Maria Rosander är mycket tydlig med att hon anser det vara fel sätt att se på saken.
– Vi kan inte lämna över rodret helt till de krafter som vill ha mer överstatlighet, mer EU-inblandning och mer maktöverföring till Bryssel. Och man stoppar inte de krafterna genom att ligga på sofflocket och tänka att ”det där angår inte mig”, säger Maria.
En övergripande fråga för Maria är tillit, något som varit det svenska samhällets starkaste tillgång, och som hon menar är på väg att gå förlorat. När saker i samhället förändras väldigt mycket och snabbt så är det inget konstigt om människor känner sig mer otrygga än tidigare. Om man samtidigt känner att politiken är långt borta och att man inte blir lyssnad på så tror hon att den sortens känslor kan bli extra starka.
– Den saken är det allra viktigaste att vi ändrar på. Vill man låta människor som tror på öppna gränser och Europas förenta stater bestämma över vårt gränsskydd? Eller vill man att politiker som aldrig satt sin fot på svensk landsbygd ska bestämma över vårt jordbruk, vår skog, vår jakt eller vårt sportskytte? Jag vill inte det och därför är det så viktigt att folk som håller med oss faktiskt går och röstar den nionde juni, säger Maria Rosander.