Den 10 juni tar Knivsta kommunfullmäktige ställning till om Knivstaborna ska få ha en tredje folkomröstning, denna gång om hur snabbt Sveriges yngsta kommun ska växa. Den första gällde dragningen av Gredelbyleden 1985. Invånarna röstade nej, vilket ledde till en ändrad dragning av leden.
Den 14 juni 1999 röstade 57 procent av Knivstaborna ja till att bli en egen kommun genom att bryta sig ur Uppsala kommun.
Huvudparollen i folkomröstningen då var ”Besluten närmare folket”. Så har det definitivt blivit, med större närhet mellan valda och väljare. Men tyvärr har utvecklingen i på senare år i vissa områden gått åt fel håll. Invånare upplever att beslut fattas utan dialog över huvudet på medborgarna.
Det starkaste exemplet på det är det avtal med staten som förbinder Knivsta/Alsike att bygga 15 000 nya bostäder som krav för att ytterligare två järnvägsspår ska byggas, det så kallade fyrspårsavtalet Detta beslutades av kommunfullmäktige i Knivsta i december 2017, utan att någon som helst diskussion med invånarna före beslutet.
Det beslutet, som är det viktigaste som fullmäktige har fattat under kommunens nu 17-åriga historia, innebär att Knivsta efter en femtio procentig ökning av sin befolkning från 2003, ska tredubbla sin befolkning från dagens knappt 19 000 invånare till 55-60 000 invånare på 37 år.
Ingen annan kommun i Sverige lovar att växa så mycket i förhållande till sin storlek. Linköping som är en åtta gånger så stor kommun lovar lika mycket för att få snabbjärnväg. För Knivsta stora utbyggnad saknas både kostnadskalkyler och analyser av hur samhällsstrukturen kommer att påverkas. Att det kostar mycket pengar att växa visar inte bara utvecklingen i Knivsta, Samarbetsorganisationen, SKR Sveriges kommuner och regioner, förklarade i maj 2019 kommunernas starkt försämrade ekonomi med bland annat snabb befolkningstillväxt.
Vi anser att Knivstas invånare bör få ta ställning till om en befolkningstillväxt med 200 procent är rimlig och önskvärd. Knivsta.Nu stöder folkinitiativets krav att få till en folkomröstning om att väsentligt minska antalet nya bostäder i avtalet med staten om fyra spår på järnvägen.
Som jämförelse kan nämnas att Uppsala med över 220 000 invånare ska växa med 33 000 bostäder en ökning med cirka 30-35 procent av dagens invånarantal. Visserligen på halva tiden, men ändå inte alls en så stor procentuell ökning som avtalet föreskriver för Knivsta.
Kraven på Knivsta är orimliga. Fyrspårsavtalet måste omförhandlas för att väsentligt minska antalet bostäder som Knivsta kommun ska bygga fram till 2057.
Att säga nej till folkomröstning har ett politiskt pris. Hur högt det blir kommer väljarna i Knivsta att avgöra i valet 2022. Folkviljan går aldrig att trycka ned. Det visar den långvariga kampen i Heby kommun som ledde till folkomröstning 1998 och länsbyte 2007, efter en segdragen process. Knivsta kommun återupprättades redan 2003, bara fyra år efter folkomröstningen 1999.
Fyra spår har behövts länge mellan Uppsala och Stockholm. Men inte till priset av att Knivstas invånare inte kan vara med och påverka utvecklingen under 37 år framåt.
På onsdag den 10 juni får vi svaret om kommunfullmäktige i Knivsta tänker lyssna på folket. Kristdemokraterna, som själva begärde en folkomröstning 2017 om fyrspårsavtalet, har nyckelrollen för att en folkomröstning ska bli verklighet. Det räcker med att de lägger ned sina röster för att folkomröstningen ska bli av i februari 2021. Vågar de stå upp för folkviljan igen?
Argumentet att det blir för dyrt håller inte. Tvärtom ett beslut om att dämpa den planerade storskaliga utbyggnaden kan spara pengar i en ansträngd kommunekonomi. Det kostar mer att växa snabbt än det smakar. Det visar de senaste årens kommunala bokslut i Knivsta.