Norh är på väg hem från jobbet genom Gränbyparken. Hon känner ingen otrygghet i området.
Margareta Svanström flyttade till Gränby för två år sedan. Hon vill knappt gå ut efter klockan fem.
– Vi har haft skjutningar och bränder här och det är inte roligt. Man ser polisbilarna som åker. Man blir rädd. Jag tycker att man borde ge mer hjälp i yngre åldrar så att våldet stoppas, säger hon när UNT är på plats i Gränbyparken.
Sara Rahij Rahimian har bott i Gränby i 25 år. Hon tycker att ungdomar stör. De spelar hög musik och röker i hennes trappuppgång.
– Man vågar ju inte säga till. Men jag är ändå inte rädd.
Norh sneddar över gräsmattan.
– Många klagar på otrygghet men jag känner ingen oro och jag har inte råkat ut för något. Men det vore bra med fler bevakningskameror i området, säger hon.
Strax efter kommer Emelie Liljefors med fem små hundar. Hon har bott i Gränby i ett år.
– Jag var lite orolig just när vi flyttade hit och det är otäckt med skottlossningarna. Men det kan ju hända var som helst, säger hon och fortsätter:
– Tidigare bodde vi på Kvarngärdet. Där var det mer folk ute sent och det kunde göra mig lite orolig. Jag trivs här och tycker det är mysigt med blandningen av olika nationaliteter. Det är ofta familjer ute och grillar i parken.
Emelie Liljefors var lite orolig just när hon flyttade till Gränby och tycker det är otäckt med skottlossningarna, men hon känner sig trygg. Hon bodde tidigare i Österbybruk.
På Bruno Liljeforsgatan som gränsar till författargatorna där det skett flera skjutningar träffar vi Shaban Hamied.
– Jag känner mig vanligtvis inte rädd, men efter en skjutning blir man det. Jag är mest rädd för att mina barn ska hamna i dåligt sällskap när de växer upp, säger han.
Shaban Hamied har bott i Gränby i ett år. Han känner mest oro i samband med skjutningar och vill ha fler kameror i området.