Under måndagen släppte IPCC, FN:s klimatpanel, sin senaste klimatrapport. Resultatet var dystert. Flera av de klimatförändringar som märks av i dag saknar motstycke uppemot hundratusentals år bak i historien, och de stigande havsnivåerna är oåterkalleliga. Utsläppen av växthusgaser, där den största boven är koldioxid, ökar. Och vi har oss själva att skylla.
– Rapporten förstärker vad man tidigare trott och ger en tydligare bild av kopplingen mellan klimatförändringar och mänsklig påverkan, säger Anna Rutgersson, forskare inom klimatförändringar vid Uppsala universitet.
De växthusgaser som släpps ut på grund av mänskliga aktiviteter svarar för 1,1 grader av den globala uppvärmningen sedan 1850-1900. Men takten ökar. Inom 20 år beräknas den globala temperaturen ha stigit med totalt 1,5 grader. Då är det så kallade 1,5-gradersmålet, en vision om att den globala medeltemperaturen inte ska överstiga 1,5 grader uppsatt av världens länder i Paris 2015, redan passerat.
– Målet på 1,5 grader får bedömas som orealistiskt. Man borde sätta ett mer realistiskt mål om 2 eller 2,5 grader, säger Anna Rutgersson.
Förändringen kan tyckas liten. Vem märker egentligen skillnad på 22 eller 23,5 grader en solig sommardag? Men den lilla skillnaden kan få stora konsekvenser. I Uppsala län skulle genomsnittstemperaturen stiga något högre än de globala 1,5 graderna, och medföra en ökad risk för värmeböljor samt kraftiga nederbördstillfällen. Återigen kanske ingenting som soldyrkaren med ett bra paraply klagar särskilt mycket över vid en första anblick, men det förändrade klimatet kan få betydligt allvarligare konsekvenser än en solbränd näsa och ett par fuktiga strumpor.
Dagens samhällssystem är nämligen inte gjorda för att klara av den här typen av väder. Systemen är i stället byggda utifrån ett historiskt, mildare, klimat. De är känsliga för störningar. Och störningarna kommer, enligt IPCC:s rapport. I och med klimatförändringarna föreligger risk för fler och tätare extremsituationer liknande julidagen 2018 då Uppsala centralstation översvämmades efter ett kraftigt regnväder. Och extremsituationerna kräver förberedelse.
– Man måste ta hand om vatten om det kommer kraftig nederbörd, ta hand om avrinning så det inte blir översvämning, motverka skogsbränder. Det är det absolut viktigaste, säger Anna Rutgersson.
Hon tror att det är just skogsbränder eller översvämningar som är Uppsala läns främsta hot. Också myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, bedömer att Uppsala kommun är en av tio kommuner i landet som löper särskilt hög risk att drabbas av översvämningar i vattendrag. Men några störtfloder liknande de som nyligen forsat fram genom bland annat Tyskland, Belgien och Österrike tror Anna Rutgersson inte kommer hända här.
Men störtfloder eller ej, samhället behöver förbereda sig, och samhället behöver parallellt jobba med att bromsa ökningen av utsläppen, menar Anna Rutgersson. Hon tror inte att 1,5-gradersmålet kan nås i tid, men det finns ändå hopp.
– Det finns alltid tid att minska utsläppen. Lösningarna måste vara globala, men vi som individer måste också agera. Man kan sätta sig in i frågorna och förstå vad det handlar om, tänka igenom vilken slags samhälle man vill ha och vad man själv kan göra. Man kan önska att hela arbetet gick lite fortare, men det är aldrig för sent.