Wennberg byter Upptåget mot sportbilen

Den 29 april gjorde Börje Wennberg sin sista arbetsdag på regionrådsstolen, och går nu i pension. De senaste 13 åren har han varit regionråd/landstingsråd och representerat Socialdemokraterna i länet. Innan dess var han kommunalråd i Tierp i 14 år. Helt har han dock inte lagt politiken på hyllan, än i alla fall.

– Nu är jag nere på 40 timmar i veckan, så det är riktigt anständigt, säger Börje Wennberg.

Vi träffar honom i ett kontorsrum på Akademiska sjukhuset efter ett möte i fastighets- och servicenämnden, ett av de uppdrag han har kvar efter pensioneringen.

– Den stora skillnaden är att jag inte sitter som ordförande längre och inte har samma krav på att vara fullt påläst i varje liten fråga.

Han säger att han räknar med att trappa ner arbetet gradvis och att det kommer att bli mindre efter sommaren, då han hunnit fylla 67.

– Om jag slutade tvärt efter att ha legat på 70–80 timmar i veckan skulle jag bli en plåga för min omgivning, inte minst för min hustru. Men jag klagar inte, jag har trivts med det här engagemanget. Jag var fritidspolitiker innan jag blev kommunalråd och det går inte riktigt att jämföra med ett vanligt jobb. Andra engagerar sig i föreningslivet, men för mig har det varit politiken, säger Börje Wennberg.

När han nu slutar som landstingsråd är cirkeln sluten. Yrkesbanan började han som landstingsanställd. I början av 1970-talet var han transportvaktmästare och körde lastbil vid sjukhuset i Ulleråker. Men det var lärare han kom att utbilda sig till. Under studietiden började han köra taxi på nätterna för att finansiera studierna.

– Periodvis körde jag heltid. På den tiden räckte det med fyra timmars sömn, och jag gick ut lärarhögskolan skuldfri. Jag har alltid klarat mig med lite sömn och vaknar alltid kvart över 5–halv 6. Men är jag ledig kan jag somna om och sover till klockan 8. Det har varit en gåva att jag kunna sova bra på nätterna. Jag vet många som inte kan somna om utan ligger vakna och ältar saker.

När väl frågan kom att bli kommunalråd i Tierp var det inget lätt beslut, berättar han.

– Jag trivdes fantastiskt bra som lärare. Men jag bestämde mig till slut för att anta utmaningen. Och jag har inte ångrat att jag tackade ja den gången.

Lärartjänsten på Aspenskolan i Tierp har han formellt varit tjänstledig från till för bara några veckor sedan, då han sade upp sig.

– Jag har haft en del kontakter med Aspenskolans rektor som bestämt hävdade att jag var välkommen tillbaka.

Men även om han formellt fått sin lärarlegitimation är det inte aktuellt med en comeback i läraryrket. Några uppdrag kommer han att ha kvar som fritidspolitiker.

Är det svårt att släppa politikerrollen?

– Det är lite dubbelt. Jag inbillar mig att jag inte trampar Helena, min efterträdare, på tårna. Men det är klart att ibland kliar det i fingrarna. Man har för sig att man kan en del. Då handlar det om att stå till förfogande och bidra med information. Nu är jag en föredetting, och jag får finna mig i det.

Han berättar att han erbjudit sig att ta några mindre uppdrag i politiken, men är noga med att inte klampa in och ta över.

– Där måste man besinna sig. Jag har lite för ofta stött på föredettingar som vet allting bäst. Jag har haft min chans och nu är det andra som har sin.

Har du något exempel på en föredetting som velat lägga sig i?

– Nu hörde jag inte din fråga, säger Börje Wennberg med ett finurligt leende.

Han berättar också att han gör comeback som ersättare i Tierps fullmäktige. Även här säger han att kommer att akta sig för att lägga sig i. Det område som kommer att vara svårast att inte ha för mycket synpunkter på är skolpolitiken.

– En gång lärare alltid lärare. Jag har hela tiden följt skolan och är nyfiken på vad som händer där.

I Tierps politik är situationen dessutom lite speciell eftersom det är hans egen dotter som tagit över som oppositionsråd för Socialdemokraterna.

Hur fungerar det?

– Det är nog mer känsligt för henne än för mig. Jag avrådde henne från att bli politiker så tidigt. Hon har en masterexamen i biokemi och har inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Så för hennes personliga del tycker jag att hon skulle ha satsat på det några år.

– Men jag lyssnade inte på mina föräldrar när jag var 30, så varför skulle hon lyssna på mig? frågar han retoriskt.

Även om hans dotter nu blivit proffspolitiker kommer han inte från någon politikersläkt. Rötterna finns på landsbygden utanför Karlholmsbruk där det var lantbrukare på både hans mammas och pappas sida.

– Jag är den första i släkten, som vad jag känner till, tagit tydlig politisk ställning.

Är det något särskilt du har sett fram emot att göra när du blir pensionär?

– Jag har en gammal leksaksbil. En Morgan från 2004. Den kör jag på sommaren när det är finväder. Jag brukar även åka på träffar med andra Morgan-ägare. Det är gamla gubbar som jag som är väldigt engagerade i det. Det är utmärkt avkoppling.

Men han vill även hinna med att uppleva både natur och kultur. Han nämner långpromenader längs havet vid Billudden.

– Jag började min politiska bana som suppleant i kulturnämnden. Ganska snabbt lärde jag mig att tycka om kultur. Jag har ett abonnemang på orkesterkonserterna i Konserthuset. Nu ska jag skaffa abonnemang på Stadsteatern också. Har man abonnemang kommer man sig för att gå.

Är det något särskilt du är stolt över under dina år?

– En av de enskilda saker som lyckades är att vi fick ett beslut om fyrspåret. Men där var vi många som jobbade tillsammans. Det som också gör mig glad är alla vittnesbörd om den fantastiska vården, som det jag hörde här nyss, säger Börje Wennberg.

Han syftar på att UNT:s fotograf Sven-Olof precis före intervjun berättat om hur nöjd han var med vården vid Enköpings lasarett där han nyligen opererat sitt knä.

När jag frågar om det är något han är missnöjd med är det Akademiska sjukhusets ekonomi han tar upp. Det är en punkt där regionens revisorer riktade skarp kritik mot politikerna i samband med årsredovisningen för 2018.

– Det som gnager är när vi två år efter att vi tog över lyckats få ned underskottet på Akademiska sjukhuset till 30 miljoner. Med en omsättning på 9 miljarder innebär det i princip ett nollresultat. Sen kom den olycksaliga felfaktureringen som innebar ett tapp på 125–150 miljoner. Det har vi inte lyckats komma till rätta med sen.