Som ett resultat av en forskningsstudie i Uppsala utvecklas nu en manual för att screena kvinnor i riskzonen redan på BB.

En förlossningsdepression kan inträffa alltifrån 24 timmar efter förlossningen till några månader efteråt.

– Att så många kvinnor som 12 procent drabbas av en förlossningsdepression är det få som vet om, säger Alkistis Skalkidou, professor i obstetrik och gynekologi och överläkare på kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset.

Artikelbild

| Studien har visat att kvinnor som har en ängslig personlighetstyp, lätt känner ångest och har ett kontrollbehov är i riskzonen, säger Alkistis Skalkidou.

Alkistis Skalkidou leder en forskargrupp som genomför en uppsalastudie om förlossningsdepression. Den så kallade BASIC-studien som påbörjades 2009 och beräknas slutföras 2020, följer cirka 6000 kvinnor under graviditeten och upp till ett år efteråt. Syftet är att undersöka riskfaktorer för depression hos kvinnor under och efter en graviditet.

– Studien har visat att kvinnor som har en ängslig personlighetstyp, lätt känner ångest och har ett kontrollbehov är i riskzonen, säger Alkistis Skalkidou.

Ärftliga faktorer, amning som inte fungerar, extra känslighet för sömnbrist och en förlossning som upplevts som traumatisk är andra riskfaktorer.

– Den största riskfaktorn är förstås att ha drabbats av depression tidigare i livet, vilket innebär en ökad känslighet för fler depressioner.

Redan i dag finns rutiner för att hitta mammor som har symptom på att drabbas av en förlossningsdepression. Det säger Gunilla Hallberg som är överläkare på Akademiska sjukhuset och sektionschef för obstetrik.

– Barnmorskan i mödravården tar i ett samtal reda på om det finns riskfaktorer som ökar risken för depression eller ökad psykisk belastning under och efter graviditeten. Och några veckor efter förlossningen besöker mamman och barnet BVC där mamman får svara på en enkät om sitt mående. Om mamman ligger i riskzonen informeras hon om vart hon kan vända sig och remitteras för hjälp.

Alkistis Skalkidou säger att en uppföljning där man ringer kvinnorna och ser om de fått hjälp vore önskvärt. Och det är något som nu är på gång. Barnmorskor kommer inom en snar framtid att börja med uppföljningssamtal.

– En del kvinnor upplever att de faller mellan stolarna då vården för nyblivna mammor med depressiva symtom delas upp mellan kvinnokliniken, mödravården/primärvården och psykiatrin. Ofta beror det på när de insjuknar och var de söker hjälp, men graden av besvär spelar också roll. Det är tydligt att vi behöver en snabbare väg in i rätt instans, säger Alkistis Skalkidou.

Därför arbetar nu Gunilla Hallberg och Alkistis Skalkidou aktivt tillsammans med andra läkare för att bygga upp en multidisciplinär grupp med obstetriker, barnmorskor, psykologer, allmänläkare och psykiatriker för att bättre samordna vården för kvinnor med förlossningsdepression.

En manual för tidig screening utvecklas också, som är tänkt att användas i samband med utskrivning från BB.

– Manualen baseras på insamlade data från BASIC-studien och bygger på matematiska algoritmer. Tanken är att den ska hjälpa vårdpersonalen att ha en tätare uppföljning och tidigt fånga in kvinnor med hög risk för depression i samband med förlossning, säger Alkistis Skalkidou.

– De första sex månaderna är betydelsefulla för anknytningen mellan mamman och barnet. Om kvinnan inte får stöd påverkas hela familjen. Därför lägger vi en stor del av satsningspengarna vi fått från SKL på att förbättra vård och hjälp kring de kvinnor som mår dåligt psykiskt under och efter en förlossning.