Lady Gagas version av "I want your love" ger energi till de tio män och en kvinna som cirkeltränar den här dagen. De har alla haft en hjärtinfarkt eller är hjärtopererade. 

– Nu ökar vi tempot och får upp pulsen. Det är bra för hjärtat med en successiv uppvärmning så hjärtat hänger med på ökat arbete, säger fysioterapeuten (sjukgymnasten) Charlotte Urell som leder passet. 

Hon kör på ganska hårt: "Mindsetet är att ni ska cykla uppför Carolinabacken, inte rulla nerför". 

– Det hände under midsommarhelgen. Jag hade tryck över i bröstet och svårt att andas. På måndagen gick jag till vårdcentralen som hade stängt, så jag ringde 1177 och de skickade direkt en ambulans. I ambulansen konstaterade de att jag hade fått en hjärtinfarkt, säger Saad Aljaderi. 

Han och Crister Ekman är svettiga men upprymda när vi tar ett snack efter passet. 

– Min första infarkt fick jag för åtta år sedan när jag var ute med jycken. Andra gången förstod jag inte vad som hade hänt utan åkte hem till min dotter som hade kalas, säger Crister Ekman.  

Nu har de bestämt sig för att det är viktigt att träna. Men de är i minoritet. Ungefär 30 procent av alla som erbjuds träningen kommer dit.  

– Att träna har blivit en del av mig nu. Jag mår så mycket bättre och kommer fortsätta själv när passen här är över för min del,  säger Saad Aljaderi. 

Upplägget på Ackis är att de som haft en hjärtinfarkt erbjuds gruppträning två gånger i veckan i tolv veckor. 

– Våra pass liknar vanlig träning. Tanken är att de som går hos oss ska känna sig hemma på gym och andra träningsställen på stan och fortsätta; träning är en livslång behandling. Tyvärr är det svårt att fånga upp alla, säger fysioterapeut Marie Breidenskog. 

Charlotte Urell leder ett forskningsprojekt om vad som gör att vissa människor fortsätter träna medan andra slutar. 

 – Jag mår bra av träning och sover bättre. Jag ska fortsätta, men kommer sakna gruppen. Det är något visst med att vi delar samma erfarenhet av hjärtinfarkt, säger Crister Ekman.  

Både Crister och Saad har varit aktiva i sina liv men det har varierat i perioder. 

Så det är inte rädslan för att dö av en ny infarkt som motiverar er att träna?

–  Nej, jag har varit med om det som är värre än en infarkt, säger Saad Aljaderi. 

–  Nej, jag är inte rädd att dö, tänker mest på hur det blir för mina anhöriga, säger Crister Ekman.