Här är rosenbusken, våra två hundar och vägen som leder till huset. Hundarna dog för två år sedan.
Emma Lundqvist berättar om de små detaljerna på insidan av sin överarm. Armen har domnat bort, från början kändes den elektriska tatuerarnålen lite skön mot hennes träningsvärk. Men den sköna känslan har övergått till att göra mest ont. Fast hon är van. Emma har två tidigare tatueringar och smärtan var värst i svanken. Där finns många nerver.
I dag ska hon låta tatuera in sitt barndomshem i Knivsta på insidan av överarmen. Där föddes hon och bodde i mer än 20 år.
- Det är ett sätt att komma ihåg hur det var. Och visst, jag hade en bra uppväxt med många fina minnen. Nu bor någon annan i huset, ingen i min familj bor kvar sedan mina föräldrar skiljdes, säger Emma Lundqvist.
Från början tänkte hon att det skulle se ut som ett sagoslott, men sen valde hon ett lite mera realistiskt uttryck.
Vi befinner oss på Uppsalastudion La rubia loca tattoo som betyder Den galna blondinen och ägare är Sandra Wikberg. Det är hon som designat och tatuerar Knivstahuset. I stället för ett sagoslott föreslog hon att huset skulle toppas med en kungakrona.Under kronan står siffran 71 som är gatunumret där Emma bodde. Men siffran har också en annan betydelse.
- Vi gjorde den ganska stor för min pappa håller på HV 71, säger Emma.
I stolen intill sitter Jimmy Wik sedan många timmar. Men snart är han klar, på armen får han ett hjärta med banderoll och hustruns namn: Sol-Therese.
Han oroar sig inte för vad han kommer att tycka om tatueringen ifall förhållandet tar slut.
- Nej, vi har varit ihop jättelänge och jag är så gammal att det finns ingen risk med en namntatuering, säger han.
Hustrun vet inget, men Jimmy tror att hon kommer att bli glatt överraskad att bli hyllad med en tatuering.
Rent krasst sett, bortsett från det känslomässiga, är det lättare att bryta ett förhållande än att bli av med en tatuering. Och är det unga personer som vill hedra sin flickvän eller pojkvän med att tatuera deras namn, brukar Sandra Wikberg avråda dem. Hur kul är om relationen tar slut? Och vem vill se ut som herrtidningsfotografen Bingo Remér som har en hel radda av gamla flickvänners namn på sin kropp?
- Det försöker vi ofta avstyra, alla har kanske inte tänkt på konsekvenserna av att namnet ska stå där hela livet. En tatuering är på livstid. Men man kan ju lösa det på olika sätt. Ett är att i stället för namnet välja ett motiv som symboliserar personen, säger Sandra Wikberg.
Själv har hon valt ett diskret hjärta med pojkvännens initial i. Inget som skriker ut hans namn. Men hon har ett upplöst äktenskap bakom sig och på andra armen sitter ett annat litet hjärta. Det är ifyllt med bläck och initialen som en gång stod där syns inte.
Att hylla någon genom en tatuering är det många som gör numera. Vanligast är barns namn.
- Jo, det är vanligt att man vill hedra sin mamma, sin pappa, och andra släktingar, och gör en tatuering. Men inte bara genom att tatuera deras namn, utan kanske mammas favoritblomma och en segelbåt som symboliserar farfar, säger Sandra Wikberg, som jobbat som tatuerare i sju år och haft egen studio i Uppsala i exakt ett år.
Många kommer dit när livet tangerar kaos. De kan ha upplevt att någon dött, en skilsmässa eller en brusten relation.
- Det är ofta sånt som får folk att tänka till och fundera: Vem är jag nu igen?
Men frågan är hur mycket personlighet en tatuering uttrycker? 1996 kom Quentin Tarantinos film From dusk til dawn med George Cloony i en av huvudrollerna. Han hade en stor fejktatuering och plötsligt blev det inne med så kallade tribal-tatueringar liknande den som Cloony hade.
På 2000-talet kom nya motiv i ropet. Det var änglar och texter typ Fånga dagen, gärna på latin. Just nu är fjädrar på modet och bland dem som vill ha små motiv är hjärtan eller en grupp svarta små fåglar heta. Generellt sett har tatueringarna blivit större och med mera färg.
Redan för tio år sedan trodde modejournalisten Susanne Ljung att modet att tatuera sig nått sin höjdpunkt, men sedan dess har det formligen exploderat. Nyligen ägande hon som programledare för Stil i P1 ett helt program åt just tatueringar.
- Haussen blir bara större och större i just Sverige. Och ju fler som tatuerar sig desto fler vill göra det. Vi har en tendens att vilja se ut som människor i vår omgivning. Titta bara på hur folk är klädda på arbetsplatser, säger hon.
Numera är den farliga stämpeln som tatueringar en gång hade borta. Något hände när förebilderna upphörde att vara coola rockers och personer som tänjer på samhällets normer. På 1990-talet tog tatueringarna klivet in på sportsarenorna och ut i tv-sofforna, inte minst genom kroppsdekorerade fotbollsstjärnor som David Beckman och Fredrik Ljungström. Längre tillbaka var det mest sjömän och kriminella i fängelse som lät gadda sig (gadda är slang att tatuera sig).
Att tatuera sig har alltså blivit allmängods. Åtminstone om man undviker alltför grova symboler eller motiv i ansiktet.
- Efter gympaskorna är tatueringar nog den största trenden inom modet, säger Susanne Ljung
- När vi omges av en massa föränderliga bilder kan det finnas en längtan efter något bestående. Kanske också ett inslag av laissez-faire, en låt-gå-mentalitet om att det inte är så viktigt vad jag gör med min kropp. Och vad har man att förlora när allt ändå ska gå åt helvete, frågar hon retoriskt.
Men den som tror att tatueringar inte är ett statement år 2013 bör tänka om. Fortfarande har de inte klättrat högre upp i samhällshierarkin än till medelklassen.
- Samhällets toppskikt tatuerar sig inte. Vi kommer inte att få se prinsessan Madeleine med en tatuering när hon visar upp sitt barn för svenska folket. Inte heller sitter de på amerikanska och franska kvinnor och män i karriären, säger Susanne Ljung som själv inte heller är tatuerad.