Omkring 1 500 personer begår självmord varje år i Sverige. Det är en person var sjätte timme. I Uppsala dör varje år 40–50 personer till följd av självmord.

Det här är människor det talas ganska tyst om. Att prata om döden och särskilt självmord är ett laddat ämne, anser Ludmilla Rosengren i Uppsala, som startade den ideella organisationen SuicideZero.

– I dag sopas de höga självmordssiffrorna under mattan, trots att fem gånger fler dör i självmord än i trafikolyckor varje år, säger hon.

Ludmilla Rosengren har egna erfarenheter av hur tabun kring självmord kan yttra sig. För sex år sedan, den 30 maj 2008, begick hennes 14-åriga dotter Linnéa självmord under en obevakad permission från barnpsykiatrin i Uppsala.

– När Linnéa dog tyckte folk i omgivningen att hennes yngre bröder, som då var 8 och 10 år, inte skulle veta så mycket om vad som hänt. De ville väl skydda dem från det här med döden, särskilt när det var frågan om självmord. Men det det gör det så mycket värre för de som drabbas. Man har inte bara sorgen att hantera utan man ska också vara tyst om det, säger Ludmilla Rosengren.

Även personer som själva bär på tankar att ta livet av sig kan uppleva skam och skuld när självmord tystas ner.

Artisten och modellen Camilla Henemark vet hur jobbigt det är. Hon är ambassadör för SuicideZero och långsamt har hon kommit tillbaka till livet efter många års psykisk ohälsa och flera självmordsförsök.

– Man skäms. Dels för att det finns en norm som säger att man "inte ska ha såna tankar". Dels för att man lägger mer skuld på sig själv när man har såna förbjudna tankar.

I vuxen ålder fick hon diagnoserna adhd och Aspergers och stundtals har hon haft djupa depressioner.

– Jag representerar människor som har en neurologisk funktionsnedsättning och vi är en stor riskgrupp, för vi har ett impulsstyrt beteende och kan inte se konsekvenserna av vårt handlade. När man har en diagnos är det ännu mer riskabelt att det sker en olycka, säger hon.

Camilla Henemark tycker att man ska prata om självmord på samma sätt som man pratar om fysiska sjukdomar. Hon tycker också att vi ska börja lyssna mer på hur folk i vår närhet verkligen mår. Fråga, räck ut en hjälpande hand och lyssna.

– I dag när många lever i olika slags familjekonstellationer är det lätt att falla mellan stolarna och glömmas bort. Inte bara familjen behöver ögon, också arbetskamrater och skolkamrater, säger hon.

Bland yngre är självmord den vanligaste dödsorsaken. Varje vecka tar en person under 20 sitt liv.

– Jag vill att alla som jobbar med barn och unga får mer kunskap, en utåtagerande tonåring kan mycket väl vara deprimerad och i riskzonen. En annan grupp som kan vara svår att nå är unga vuxna som isolerar sig framför datorn.

Camilla Henemark har som ambassadör börjat trycka på hos speltillverkare och speldistributörer för att de ska ta sitt ansvar, till exempel genom att ge pengar åt suicidforskning.

– Sitter du vid datorn och umgås i en virtuell värld är det ingen som kommer åt dig och vet vad du tänker. Jag menar att spelvärlden har ett socialt ansvar, för de tjänar stora pengar på unga som vi vet är i riskzonen, säger hon.

SuicideZero har många andra konkreta förslag på hur självmord kan förhindras, ett sådant är att sätta upp skyltar vid broar där det till exempel står "Gör det inte, det finns hjälp att få" och att kameror och rörelsedetektorer larmar väktare vid aktivitet utmed tågspår.

Då har politiker och ansvariga myndighetspersoner många gånger svarat att man ger inspiration till folk att tänka "aha, det här kan jag göra".

– Men det är helt fel. En självmordsbenägen är oftast ambivalent in i det sista. En del har sagt att det som fick dem att ångra sig var att någon kommit fram och sagt "du ser ledsen ut, du ser ut att behöva hjälp, säger Ludmilla Rosengren, som menar att varningssignaler måste fångas upp mycket tidigare.

Tankarna på att ta sitt liv har oftast funnits längre för en person som är självmordsbenägen. Den långdragna processen gör att det finns hopp, för då finns tid att bryta alla negativa tankar, menar Ludmilla Rosengren och förklarar de olika stegen:

– Oftast börjar det med ett problem som man inte ser någon lösning på. I nästa steg börjar man älta problemet utan att komma fram till en lösning och ältandet tär på psyket.

I den här fasen börjar man också känna sig som en belastning för omgivningen. Man kan till och med visa aggressivitet och ilska för man inte känner sig inte värd att vara med längre. En annan konsekvens är att man isolerar sig och känner sig väldigt ensam. Det är då man börjar tänka på självmord.

– Men tankar på självmord är inte farligt, det har de flesta någon gång under sitt liv. Det är först när man börjar agera och vilja sätta planerna i verket som det blir farligt, säger Ludmilla Rosengren.

Allvarliga tankar på att ta sitt liv kan till och med göra att man ångrar sig och leda till en vändning. "Nej, jämfört med det är mitt liv inte så hemskt ändå".

– Och det är nu som omgivningen kan påverka. För det går att påverka genom att lyssna, stötta och se till att personen får hjälp, säger Ludmilla Rosengren.

Majoriteten av de som tar livet av sig är deprimerade. En mindre andel gör det under en psykos eller annan störning.

– En vanlig depression är fullt botbar med kbt-behandling och/eller medicinering men den kan lika gärna gå över utan behandling, säger Ludmilla Rosengren, som är läkare och arbetar som kbt-terapeut.

När hon träffar patienter med självmordstankar frågar hon hur starka självmordstankarna är just nu. Då kan hon se hur de varierar över tid, vilket är viktigt för att få rätt sorts behandling.

Enligt de pressetiska reglerna ska journalister iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök. Men eftersom det varit oklart vad som menas med stor försiktighet, har många journalister avstått från att rapportera.

Ludmilla Rosengren tycker tvärtom att media ska ta varje tillfälle i akt att skriva om självmord som ett samhällsproblem.

– Det triggar inte igång någon att ta sitt liv att informera allmänheten om självmord. Det man ska undvika är exempelvis detaljer om hur det gått till och var det skett, så att självmordsbenägna inte får tips om att de själva kan göra det. Men att tysta ner självmord gör bara att okunskapen växer, säger Ludmilla Rosengren.

På varje självmord går det tio självmordsförsök. De flesta som inte dör är tacksamma för att de överlevde när de har kommit över sin kris. Ett självmord är alltid en olyckshändelse.

– Det här jätteviktig kunskap, för det kan vara lätt att tänka "ja, men hon ville ju dö", vilket alltså inte stämmer. Man kan tänka att man vill slippa allt lidande i livet. Men få längtar efter döden och får man ett alternativ tar man det, säger Ludmilla Rosengren.

Camilla Henemark föreläser tillsammans med Ludmilla Rosengren och hon berättar hur det är att ha tankar på att ta sitt liv.

Hur känns det att prata så öppet om det?

– Jag kan tycka att det är jättejobbigt innan jag börjar, för det är så personligt. Det är mycket enklare att prata om mina diagnoser adhd och Aspergers. Men efteråt är det ändå en skön känsla när jag märker att jag nått fram till människor och gjort lite skillnad.

Att vara del i något så viktigt som att förhindra självmord ger henne till och med lite extra mening här i livet.