Starkare av stamningen

Det blev fyra Oscars för filmen The King’s speech som skildrar den stammande prins Alberts våndor inför att bli kung. Colin Firth fick statyetten för bästa manliga huvudroll och Sara Örtendahl från Enköping känner igen sig i rolltolkningen.

1 mars 2011 10:00

I King’s Speech skildras hur den blivande Kung George VI av England kämpar för att lära sig hantera sin stamning. Filmen har välkomnats av stammare världen över för att den ger en inblick i svårigheterna att leva med en talstörning. Sara Örtendahl började stamma som fyraåring. Hon har ännu inte sett filmen, men hon kan känna igen sig i den osäkerhet och rädsla som Georg VI känner inför kravet att få fram ord i viktiga situationer.

Sara Örtendahls osäkerhet härrör från hur hon blev bemött av sin omgivning under uppväxten i Enköping.
– När jag träffar en person för första gången tar det fortfarande tid innan jag vågar stamma, innan jag känner att jag vill visa det. Jag blir rädd och tänker: Kanske kommer hon att skratta eller börja fylla i ord åt mig vilket bara förvärrar stamningen. För jag vet vad som har hänt tidigare, berättar hon.
Stamning är en störning i talets rytm. Även om personen vet exakt vad hon ska säga hindras talet på olika sätt. Hur stamningen yttrar sig skiljer sig från person till person. Det kan handla om blockeringar, ofrivilliga repetitioner eller ljudförlängningar.

Sina skolår fram till nian beskriver Sara Örtendahl som en svår tid. När hon skulle prata i klassen var det alltid någon som skrattade. Eftersom hon uppfattades som avvikande var hon ett lätt offer för de som ville retas. Det kunde handla om att någon demonstrativt tittade på klockan när hon skulle säga någonting eller försökte skynda på henne när hon pratade. Reaktionerna från omgivningen och bristen på förståelse ledde till att hon valde att inte prata så ofta under uppväxten. När hon var tvungen försökte hon undvika att talet hakade sig genom att byta ut vissa ord. Det blev en paradoxal situation eftersom hon inte upplever sig själv som blyg.
– Att redovisa någonting inför klassen var väldigt jobbigt. Att folk satt och skrattade bakom min rygg blev för mycket, så det slutade med att jag var sjuk i stället när det var redovisning.

Hur kände du när det blev aktuellt att skaffa pojkvän?
– Det är klart att det har varit jobbigt. Kommer den här personen lämna mig när det kommer fram. Sådana tankar går runt, även om det inte behöver vara så. Det kommer automatiskt av erfarenhet.

Sara Örtendahl är 22 år och bor i en lägenhet Enköping tillsammans med sambon Mikael och Ronja, en bichon frisé. Hon praktiserar just nu i köket på en förskola eftersom hon studerar till kock. Som vuxen upplever hon att hon blir bättre bemött, även om det händer att folk har bråttom när hon ska prata och fyller i ord åt henne. Det som många kanske upplever som en hjälp på traven leder i stället till stress och förvärrar stamningen. Även om det knappt märks att hon stammar när vi sitter vid köksbordet och pratar över en kopp kaffe kan en pressad situation göra att den sätter igång eller förvärras.
– När jag kommer in i en stor blockering får jag nästan panik. Till slut spricker man nästan, berättar hon.

Känner du en oro inför att söka jobb när du är färdig med utbildningen?
– Det är klart att jag gör det. Jag vet att jag kommer att stamma mycket mer än normalt när jag går på en intervju. Vad ska de då tro, tänker jag. Jag vet ju inte vad folk kan ha för fördomar.

Ett sätt att mildra en spänd situation som exempelvis en anställningsintervju är att informera i förväg, menar hon. Då kan båda parter slappna av. Sara har märkt att nervositeten kan vara ömsesidig. Att folk kan vara lite rädda när de pratar med henne eftersom de inte riktigt vet hur de ska bete sig. Sara Örtendahl fick ganska tidigt hjälp av talpedagoger som hjälpte henne med olika övningar. Stamningen har också minskat med åren. I dag går hon inte hos någon logoped, men använder sig ibland av övningar hon har lärt sig, så kallade frivilliga stamningar. Mycket tyder på att stamning är ärftligt. Sara Örtendahls mamma stammar också, och det har varit ett stort stöd under hennes uppväxt.
– Mamma har alltid förstått mig och hon visste vad jag gick igenom. Det var helt annan sak för henne när hon växte upp, många i hennes omgivning kände inte till vad stamning var.

När Saras mamma var barn var kunskapen om stamning liten. Hos doktorn fick hon tabletter som skulle ta bort problemet. Det funkade naturligtvis inte.
– Vi har kommit en bit på väg trots allt. Mamma hade inga runt omkring sig som förstod, hon var helt ensam med sin stamning.
Sara Örtendahl är ungdomsansvarig i Upplands Stamningsförening. Där anordnas träffar, föredragskvällar och lägerverksamhet.
– Det är väldigt positivt för den som stammar att få träffa andra människor som också gör det. Och jag tycker att det är kul att arbeta med här, säger hon.
Föreningen har varit ett stöd för henne själv. Eftersom många ungdomar som stammar är extra utsatta i skolan är det viktigt att de få träffa andra och utbyta erfarenheter, tror Sara Örtendahl.
– Jag minns första gången jag träffade andra som stammade och känslan av att det inte spelade någon roll hur mycket jag hakade upp mig. Det var fantastiskt, säger hon.

Har stamningen medfört någonting positivt för dig?
– Ja, jag tror att jag accepterar människor på ett annat sätt och att jag tar dem lättare. Och allt jag har gått igenom har gjort mig starkare. Jag klarar av väldigt mycket.

Hon accepterar i dag sin stamning och lärt sig leva med den. Och även om hon känner att hon skulle vilja slippa den frågar hon sig om det skulle vara värt det. Utan stamningen hade hon aldrig fått den gemenskap hon har i dag med andra människor i samma situation. Sara Örtendahl menar att det fortfarande finns mycket att göra för barn som stammar. Stamningsföreningen besöker ibland skolor för att informera personalen. Det händer att lärarna säger att det inte finns någon som stammar i skolan. Men när frågan ställs i klassrummet är det nästan alltid någon som räcker upp handen. Kanske har barnet dolt sin stamning genom att vara så tyst som möjligt.
– I skolor tänker man ofta att det ska vara lika för eleverna. Men det är viktigt att prata med en elev som stammar för att se hur han eller hon känner. En som stammar kanske inte måste redovisa inför en stor grupp exempelvis.

Det finns en rad olika behandlingsmetoder och övningar för den som stammar. I filmen King’s Speech får den blivande Kung George VI rådet av sin talpedagog att sjunga ut meningarna för att inte staka sig. Sara har också märkt att stamningen upphör om hon sjunger.
– Jag vet inte varför det fungerar så. Men kanske är det för att orden flyter på hela tiden, att man hela tiden har en ton. Oftast stannar man upp mellan orden när man stammar, säger Sara Örtendahl.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!