Plötsligt går strömmen. Datorn och lamporna slocknar och det blir mörkt. Bostaden blir allt kallare, inget vatten kommer ur kranarna och maten tinar i frysen.
På radion hör du att en större katastrof har inträffat. Det vill säga om din radio har batterier. Annars lär du få veta det av någon av grannarna, som du får anledning att lära känna lite närmare nu. Dagarna går och ingenting fungerar som vanligt.
Då är det bra att ha några dunkar vatten hemma, varma kläder och en ficklampa med fungerande batterier, ett spritkök och ett välfyllt skafferi. Men hur många har det?
De flesta medborgare klarar sig inte länge utan hjälp i en katastrofsituation. Vi är beroende av att kommunen ordnar fram tankbilar med vatten vid längre strömavbrott, att mattransporterna tar sig fram och att sjukvården fungerar.
I Tysklands nya civilförsvarsstrategi som presenterades i augusti uppmanas medborgarna att ha förnödenheter hemma för att klara tio dygn. För en familj på fem personer innebär det till exempel 100 liter reservvatten. Det är orimligt att ha de förväntningarna på alla, tycker Svante Werger, kommunikationsdirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
– Liksom i många andra länder resonerar vi kring tre dygn. Om det allra värsta inträffar räcker kanske inte det, men det är bättre om så många som möjligt gör något än att sikta för högt, säger han.
Egentligen är han skeptisk till att ange antal dagar. Då finns risken att folk tror att de får hjälp efter det antalet dygn, vilket skapar en falsk trygghet.
Men ju fler som har försett sig med det nödvändigaste, desto mer kan samhället fokusera på att hjälpa dem med störst behov. Om vuxna och friska kan ta hand om sig själva har de också bättre förutsättningar att hjälpa varandra, resonerar Svante Werger.
Bästa sättet att förbereda sig för kriser och katastrofer är att tänka igenom vad som kan hända där just du bor och vad du ska göra om det händer.
Ett sista råd från Svante Werger är att lita på myndigheternas information, men inte räkna med att de ska komma till omedelbar undsättning.
Folk på landsbygden har ofta bättre krisberedskap än stadsbor. Dels är många på landet mer vana vid strömavbrott och reservlösningar. Dels känner de sina grannar i större utsträckning och kan lösa problem gemensamt och komplettera varandra med olika kunskaper och utrustning. Studier har visat att människor i verkliga katastrofer har större chans att överleva när de känner sina grannar och har ett nätverk i lokalsamhället.
Men ett välfyllt skafferi kan man ha oavsett.
– De flesta har mat hemma som räcker ett tag och man svälter inte ihjäl så snabbt. Jag rekommenderar omlopp, att man löpande äter av och fyller på förrådet. Om man till exempel alltid har ett oöppnat paket makaroner, ris och havregryn hemma, då har man bra beredskap, säger Jan Alsander, överlevnadsexpert på Civilförsvarsförbundet.
Om elen har gått tipsar han om att lägga ett täcke över frysen, då håller den kyla ett par dygn. Om du tror att elavbrottet ska hålla på längre än så är det bäst att tillaga maten om du har tillgång till ett campingkök, då håller den bättre.
Behovet av vätska är mer akut och svårare att tillgodose. Vid ett strömavbrott brukar det finnas vatten kvar i ledningarna upp till ett par timmar, så du kan skynda dig att fylla några hinkar eller dunkar. Sedan kan du använda vattnet i toalettcisternen i stället för att spola bort det, och koka det innan du dricker det.
En person som har levt sig in i vad som händer när tillvaron brakar samman är Herman Geijer, författare till boken Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen. Han jobbar som verksamhetsutvecklare på studieförbundet ABF i Stockholm och föreläser om sitt fritidsintresse, zombieöverlevnad.
– Zombieinvasionen symboliserar en total katastrof av biblisk karaktär, när allt går fel och vi tappar kontrollen och måste fokusera på att bara överleva, säger han.
Genom detta fiktiva katastrofhot lyfter han frågor om samhällets sårbarhet och hur vi människor beter oss i kriser och katastrofer.
Själv hade han gått på den populärkulturella myten om att de flesta drabbas av panik och egoism när civilisationens fernissa flagnar, att många plötsligt börjar ägna sig åt plundring och våld. Men verkliga katastrofer har visat på motsatsen.
– Forskning visar att vi beter oss bättre i en kris. Människor hjälper varandra på de mest häftiga sätt och knyter starka band, säger han.
Tidigare trodde han att det var civilisationen som fick oss att bete oss bra mot varandra. Nu tänker han tvärtom.
– Vår moderna civilisation skapar rädsla och konkurrens. Katastrofer tar fram något ursprungligt i oss. Det naturliga är att hjälpas åt för att överleva, så var det när vi levde i små samhällen, säger han.
Att vara beredd på katastrofer handlar för Herman Geijer mindre om utrustning och mer om att vara mentalt förberedd på att något kan hända. Då slösar vi inte tid på förnekelse eller betänketid innan vi agerar. John Leach, författaren till avhandlingen ”Survival Psychology” ett portalverk inom överlevnadspsykologin, har konstaterat lite raljerande att "förnekelse och inaktivitet förbereder människor utmärkt för rollerna som offer och lik".
Sedan är det bra att veta hur en grupp fungerar, för att kunna organisera sig. Alla i gruppen behöver ha en funktion för att känna sig delaktiga och man måste se allas olika behov och försöka tillgodose dem, enligt Herman Geijer. En del behöver trygghet och veta vad som händer. Andra behöver göra saker. Några utvecklar posttraumatiskt stressyndrom.
Han är också inne på vikten av ett socialt nätverk, men inte bara för att man kan hjälpa och komplettera varandra.
– Man behöver människor runtomkring sig som bryr sig om en och som man själv bryr sig om. Man behöver något eller någon som är större än en själv att leva för – vänskap, kärlek.
Med andra människor omkring sig minskar också risken för passivitet, en vanlig reaktion vid större katastrofer.
– Vi behöver andra som bekräftar att det som hänt är sant, annars blir vi lätt paralyserade. I relation till andra kan man börja bete sig rationellt, säger Herman Geijer.
Hur katastrofberedd är du själv?
– Jag är inte en sån som har stora lager av konserver och vapen. Men jag känner grannarna och har mycket kunskaper om hur man kan hantera situationer som uppstår. Kunskap är alltid den viktigaste utrustningen.