Redan för flera hundra år sedan beskrevs hur vissa barn föddes bleka, gula och svullna och ofta dog en kort tid efter förlossningen, men varför de gjorde det förblev en gåta till en bra bit in på 1900-talet.

Upptäckten av Rh-faktorn 1940 var en förutsättning för att lösa gåtan, men också flera andra upptäckter behövdes för att slå fast att antikroppar från den Rh-negativa mamman förstör barnets Rh-positiva röda blodkroppar.

Läs mer:Överlevde tack vare behandling i livmodern

Med upptäckten av orsakerna till sjukdomen blev det för första gången möjligt att framgångsrikt behandla den. Blod- och utbytestransfusioner sänkte dödligheten till under tio procent. Men ännu i början av 1960-talet dog en handfull barn årligen i sviterna av svår Rh-immunisering vid Akademiska sjukhuset.

Den viktigaste orsaken till att nästan inga barn längre dör till följd av Rh-immunisering är ändå en annan än allt bättre behandlingsmetoder, vilka numera också omfattar blodtransfusioner i livmodern.

Det är den så kallade Rh-profylaxen, som ges till Rh-negativa kvinnor och nästan alltid lyckas förhindra att deras immunförsvar slås på om de skulle ha fått in Rh-positivt fosterblod i sin egen blodbana.

Sedan Rh-profylaxen infördes i slutet av 1960-talet har den räddat många miljoner barn till Rh-negativa mödrar världen över från att dö i sviterna av svår blodbrist eller överleva med svåra neurologiska skador.

Denna framgångssaga möjliggjordes av grundforskning inom en rad olika forskningsfält, till och med forskning kring något så till synes väsensskilt som genetisk reglering hos fjärilar. Det är ännu ett exempel på att grundforskning – bortsett från att öka kunskaperna om hur världen fungerar – lägger grunden för nya viktiga oförutsedda tillämpningar.