När barnen inte vill sova ensamma

Mysigt och trygghetsskapande eller en ­obekväm otjänst? Borde fler av oss putta våra skrymmande barn ur sängen och lära dem att sova ensamma? Nej, säger psykologen Malin Alfvén. När barn behöver närhet ska de få det menar hon.

Foto: Fredrik Sandberg / TT

Uppsala2014-09-29 07:00

Att det finns barn som går och lägger sig i egna sängar och alltid tillbringar hela nätterna i eget rum är något som du bara har hört talas om. Själv tillbringar du alla eller i varje fall ganska många nätter i någon form av svettig trängsel där vassa knän i ryggen och plötsliga smällar i ansiktet ingår.

Kanske hör du till dem som tycker att smockorna och knuffandet är petitesser i ert annars helgosiga sovarrangemang? Eller så drabbas du av obehagsrysningar bara du tänker på det och börjar att fantisera om hur du ska knuffa barnet ur sovrummet, låsa dörren och slänga nyckeln.

– Det här är ett stort dilemma. Hela familjen måste få sova och vissa föräldrar klarar inte att ha barnen i sina sängar, säger barn- och föräldrapsykologen Malin Alfvén.

De flesta barn har perioder i livet då det antingen hänt något jobbigt eller då de går igenom intensiva utvecklingsfaser som gör att de drömmer mer och sover oroligare.

Plötsligt kan ett barn som brukar sova i egen säng börja vakna och vara ledset mitt i natten, eller diskret komma tassande och klämma ned sig tätt intill. Eller så är det normaltillståndet i din familj.

Du kanske har ett känsligare barn som både tänker och drömmer mer. Frågan är om vi ska jobba för att vänja av barnen deras beteende. Malin Alfvén tycker inte det.

– Om vi vill ha trygga barn ska de ha tillåtelse att vara med oss i princip dygnet runt. Det gäller även barn som är så stora som nio och tolv. De kan också behöva komma ibland om nätterna trots att de tycker att det är jätteskämmigt. Det samma gäller för 16-åringen som varit med om något jobbigt.

Utomstående kan ha åsikter om att det är fel och för intimt. Som förälder ska man strunta i det, tycker Malin ­Alfvén.

– Föräldrar i dag är så förbaskat mycket bättre än den tidigare föräldrageneration. Ni är mer fysiska, mer kärleksfulla, pratar mer och berättar mer för era barn. Det är genom den närheten som barnen blir självständiga.

Men föräldrar har också rätt till en god sömn och behöver dessutom återhämtningen för att vara någorlunda vettiga och trevliga i vaket tillstånd. Tycker du att samsovning är jobbigt gäller det att hitta någon form av kompromisslösning. Att bara finnas nära kan räcka och ett alternativ till att dela säng är att ha en madrass lättillgänglig att snabbt dra fram för en nattlig besökare, oavsett om det är en som sover där varje natt eller en som bara dyker upp ibland. (TT)

Sömntips

Ensamsovning

Många föräldrar vill att barnet inte bara ska sova i egen säng utan också kunna somna på egen hand.

Enligt förespråkarna är en av fördelarna att ett barn som somnar på egen hand också somnar om på egen hand om det vaknar mitt i natten.

En variant för att lära lite större barn att somna ensamma är att föräldern sitter på en stol vid nattningen. Allteftersom barnet känner sig tryggare flyttar föräldern stolen längre bort från sängen och markerar kanske med en tidning att ”nu ägnar jag mig åt vuxensaker”. Att meddela att man bara ska gå och hämta något och snart komma tillbaka är också okej.

I ett sista steg placerar föräldern stolen utanför dörren efter nattningen.

Insomningshjälp

Den här mittemellanvarianten passar dig som helst sover barnlöst och som har ett barn som oftast klarar att sova ensam hela natten men som vill ha dig nära vid insomningen. Barnet får somna tryggt i din närhet men själv somnar du senare någon annanstans.

Har ni kvällsrutiner som ska avklaras kör ni dem först.

När det sedan är sovdags för barnet kanske du ligger kvar i sängen och läser en bok, eller fipplar med mobilen tills ungen sover som en stock. Vissa barn somnar snabbare om de blir klappade eller kliade.

Se inte barnets säng som något måste vid insomningen. Du kanske tycker att det är enklare att ni är i din säng och att du sedan bär över barnet. Eller så får det somna i soffan medan du sitter med datorn intill eller går runt och småplockar för att röja efter dagens stök. Närhet kan manifesteras på olika sätt. Välj det som funkar för er.

Fundera över om du behöver någon form av beredskap för de tillfällen då barnet faktiskt vaknar mitt i natten eller om du pallar att dela säng någon gång ibland.

Samsovning

Vill du sova ihop med ditt barn och vill barnet sova med dig? Fortsätt då med det. Enligt förespråkarna blir barnen avstressade av den fysiska närheten och föräldrarna sover bättre eftersom de slipper gå upp om nätterna om barnet skulle vakna till.

Men tänk också lite praktiskt. Störs du av att det är trångt och svettigt och har du fått en tjottablängare för mycket i sömnen kanske det är läge att fundera över en större säng eller att placera en madrass på golvet. Eller varför inte ta bort benen på sängen, komplettera med madrasser på golvet och göra sovrummet till en enda jättesäng?

Samsovande kan man ägna sig åt tills någon av parterna tycker att det inte längre känns okej. Tröttnar barnet innan du gör det är det bara att bita ihop.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om