Vi trÀffas den majdag dÄ Uppsala Àr varmast i landet. Utanför hans fönster i Tuna Backar doftar syren och hörs fÄgelkvitter. GÄrden Àr omgÀrdad av hus och inga billjud sipprar in. Idyllen Àr till synes total nÀr jag lÄser min cykel.
Detsamma gör Jakob en dag för fyra Är sedan. Han Àr 21 Är och kliver av nÄgra kvarter bort. Han ska hÀlsa pÄ mormor och börjar besöket med ett glas vatten. Den dagen Àr om möjligt Ànnu varmare. Hans hand skakar nÀr han lyfter glaset och det liksom krampar i armen.
â Jag trodde det berodde pĂ„ vĂ€tskebrist och cykelturen i den varma solen, sĂ€ger Jakob
Han fÀster inte stor vikt vid det som hÀnt. Men kramperna i vÀnster arm Äterkommer och hans medvetande pÄverkas. Ord försvinner ibland.
â DĂ„ trodde jag att det berodde pĂ„ all stress jag kĂ€nt. Min brorsa hade tagit livet av sig ett Ă„r tidigare och det var en svĂ„r sorg att försöka ta sig igenom. Och sĂ„ var jag nervös för att börja skolan igen efter ett avbrott, berĂ€ttar han.
I slutet av sommaren fÄr han ofta molande huvudvÀrk. NÀr den blir sprÀngande ringer han till vÄrdcentralen. DÀr rÄder sommarbemanning och inga lediga tider. Hans fall anses inte akut.
Hos 1177 och fÄr han samma svar. Han googlar och blir oroad.
â Ă
h fan, det Àr sÀkert en hjÀrntumör, tÀnkte jag. NÀsta gÄng nÀr jag ringde fick jag prata med en sköterska som tog mig pÄ allvar. Jag fick lova henne att Äka till akuten. Men dÄ hade jag just lÀst en artikeln om att en massa mÀnniskor söker till akuten i onödan och det ville jag inte göra, sÀger Jakob Nordström Fondelius.
Tack vare löftet Äker han till akuten nÀsta dag. DÀr konstaterar man att bÄde vÀnster arm och ben Àr försvagade. Efter en datortomografi blir han inlagd pÄ intensivvÄrdsavdelningen för observation. Han vill bara Äka hem.
â Mitt i natten blev jag vĂ€ckt av lĂ€kare som kommer in och tĂ€nder, och berĂ€ttar att de har sett en förĂ€ndring. Tankarna far och jag undrar vad det Ă€r som hĂ€nder, sĂ€ger Jakob.
Han ringer sin mamma och ber henne skynda sig till sjukhuset. VĂ€l dĂ€r möts de av ett helt lĂ€karteam. ĂverlĂ€karen berĂ€ttar att Jakob har en fem centimeter stor hjĂ€rntumör.
â DĂ„ brast allt för mig och jag tĂ€nkte att jag kommer att dö.
Efter den första chocken fÄr Jakob och hans mamma veta att tumören gÄr att operera. Men att det Àr brÄttom. PÄ nÄder fÄr Jakob Äka hem över helgen. Han har tÀnkt sig en trevlig helg med vÀnner och familj. Men sÄ blir det inte.
â NĂ€, den helgen blev helt bisarr. Jag funderade över om jag skulle palla. Eller om jag skulle avsluta mitt liv sjĂ€lv. Det blev mĂ„nga samtal, och grĂ„t och skratt. Skratt Ă€r kĂ€nslan som ligger nĂ€rmast grĂ„ten. Det var som om det bara fanns de tvĂ„ kĂ€nslorna att vĂ€lja mellan, sĂ€ger Jakob.
Han har alltid valt att vara öppen och skriver pÄ Facebook att han har en hjÀrntumör.
â Jag tycker man ska vĂ„ga prata om det. Folk ska inte vara sĂ„ rĂ€dda. Det hĂ€r Ă€r sĂ„nt som drabbar mĂ€nniskor varje dag. Vi ska alla dö och det vet vi sĂ€kert. För vissa blir det tidigare.
PÄ Facebook fÄr han peppande kommentarer.
â Det fanns stora risker med operationen. I vĂ€rsta fall kunde jag dö, men det skrĂ€mde mig mindre. Min allra största rĂ€dsla var att bli ett vĂ„rdpaket, sĂ€ger Jakob.
Han skriver under ett dokument om att det inte ska sÀttas in livsuppehÄllande ÄtgÀrder ifall operationen misslyckas.
Operationen lyckas, tumören tas bort men det Àr en skrÀmmande upplevelse.
â Jag bad att mamma skulle fĂ„ slagga över pĂ„ sjukhuset och de var jĂ€tteschyssta och satte in en extra binge till henne, sĂ€ger Jakob.
Tre dagar senare fÄr han Äka hem. De första familjen gör Àr att besöka Jakobs brors grav.
â NĂ€r vi satt dĂ€r pĂ„ bĂ€nken kĂ€nde jag att den var lite ostadig. Sen brakade den ihop och vi ramlade av. Hur osannolikt Ă€r det inte att bĂ€nken ska gĂ„ sönder nĂ€r nĂ„gon som nyss opererat hjĂ€rnan sitter pĂ„ den? Fördelen var att en massa kĂ€nslor slĂ€ppte och vi garvade allihopa, sĂ€ger han och lĂ€gger ut en snus och ta en ny.
Efter operationen vÀntar nya sjukhusbesök. Nya besked. Nya drÄpslag. SÄdana om ter sig omöjliga för en ung mÀnniska att kunna ta emot.
Den borttagna hjÀrntumören visar sig vara glioblastom grad 4 som Àr den allvarligaste formen av hjÀrntumör. Prognosen Àr mycket dÄlig och överlevnaden Àr kort trots behandling. 4:an Àr vÀrsta graden och anger att den vÀxer aggressivt och sprider sig snabbt.
Sex veckors strÄlbehandling blir nÀsta steg. NÀr den Àr över bokar Jakob, hans syster och hans mamma en resa.
â Det var fantastiskt skönt att fĂ„ komma bort frĂ„n allt. Under behandlingen var jag var helt orkeslös. Men samtidigt blev jag speedad av cortisonet, mot svullnaden i hjĂ€rnan. PĂ„ nĂ€tterna kunde jag inte sova. DĂ„ kom de tunga tankarna, sĂ€ger Jakob.
Han bor hemma hos sin mamma och inser att han Àr tvungen att kriga pÄ.
â Fram tills idag har jag levt dubbelt sĂ„ lĂ€nge som jag borde enligt sjukdomens överlevnadsprognos som Ă€r ett till tvĂ„ Ă„r. NĂ„gonstans har jag hittat en vilja att överleva. Den kraften trodde jag inte fanns inom mig.
Efter strÄlbehandlingen fÄr Jakob cellgiftsbehandling i sex mÄnader. DÄ kommer beskedet att hans mamma har lungcancer.
â Vi satt hemma och fyllde i det Vita arkivet tillsammans. Det var helt absurt, en svĂ„rt tid. Efter cellgiftbehandlingen sĂ„g det bra ut för mig. Men jag kunde knappt förmĂ„ mig att berĂ€tta för mamma. Jag var glad men ocksĂ„ sĂ„ ledsen.
Trots att Jakobs mamma samtidigt som sin son fÄr cellgiftbehandling avlider hon efter drygt tre mÄnader.
Successivt kommer Jakob in i vardagen igen. Han pluggar pÄ Komvux till undersköterska och jobbar pÄ gruppboende och som personlig assistent efterÄt. Han gÄr pÄ tÀta kontroller. Magnetkameraundersökningar blir vardagsmat. I november 2013 mÀrker han att personalen beter sig lite annorlunda i kontrollrummet. Det ger honom onda aningar. Han berÀttar för mormor, men nÄgot besked frÄn sjukhuset kommer inte pÄ flera veckor. NÀr Jakob lÀser sin journal pÄ nÀtet och ser ord om förÀndring sedan föregÄende undersökning, ber han en lÀkare ringa upp och förklara.
Dagarna före jul fÄr han tid och i lÀkarens ögon tycker han sig se ett negativt besked. Och det stÀmmer. PÄ tre mÄnader har tumören kommit tillbaka. Det krÀvs en ny operation.
â Man kanske skulle ha trott att det var enklare andra gĂ„ngen, jag hade ju klarat den första. Men det var mycket vĂ€rre och jag fick jĂ€ttestarkt Ă„ngest, sĂ€ger han och tillĂ€gger att hans psykolog Ă€r att viktigt stöd. Med henne pratar han om allt.
OcksÄ den operationen gÄr bra men i mars mÄste han ÀndÄ genomgÄ strÄlknivskirurgi pÄ Karolinska sjukhuset. DÄ Àr tumören lika stor som innan operationen i januari och nya har bildats. DÀr fÄr han skruvar inborrade i pannbenet. PÄ dem en slags fyrkantig hjÀlm frÄn halsen och uppÄt för att fixera gammakniven. I en och en halv timme ligger han blixtstilla medan behandlingpÄgÄr.
Vid nÀsta kontroll, i maj i Är, fÄr han veta att tumörerna inte vuxit pÄ tvÄ mÄnader.
Hur lever du nu?
â Jag Ă€r sjukskriven, tar dag för dag och försöker göra sĂ„ mycket som möjligt som Ă€r roligt. I morgon ska syrran och jag Ă„ka till Grekland, kanske blir det min sista resa.
â Jag har lĂ€rt mig prioritera bort saker och mĂ€nniskor som stjĂ€l energi. Jag vet att mitt liv kommer att bli kortare Ă€n förvĂ€ntat och kan inte leva som om jag Ă€r odödlig. Vi vill ju gĂ€rna tro det, sĂ€ger han, ler och tillĂ€gger: Vad som helst kan hĂ€nda vem som helst.
Han har fÄtt höra att han drabbats orÀttvist mycket men det köper han inte.
â Om nĂ„gon annan ung kille fick veta att han hade en obotlig tumörsjukdom, skulle det ju inte vara mera rĂ€ttvist.
Föreningen Ung cancer har varit ett stort stöd, med dem har han kunnat prata ut om sin rÀdsla, oro och andra tankar. Genom föreningen har han ocksÄ kommit i kontakt andra ungdomar som har cancer. Med dem kÀnner sig mindre ensam i sin situation.
Hur vill du bli bemött av andra?
â Som vanligt. Jag Ă€r samma gamla Jakob. Jag vill inte alltid prata om sjukdom och död. Men frĂ„gar nĂ„gon sĂ„ svarar jag sĂ„klart. Efter sjukdomsbeskedet har vissa vĂ€nner hĂ„llit sig undan medan andra ovĂ€ntat trĂ€tt fram.
Vad Àr en riktigt bra dag för dig?
â DĂ„ gĂ„r jag ut och kĂ€kar lite schysst mat och öl och efterĂ„t en riktigt jĂ€kla bra konsert. Vi kanske ses 3 juli pĂ„ Kap, sĂ€ger han nĂ€r vi skiljs Ă„t vid cykelstĂ€llet pĂ„ gĂ„rden.
Vi har kommit fram till att vi gillar samma artist. Och det Àr det ju inget konstigt. Det orimliga Àr att Jakob redan valt ut spellistan till sin begravning. En av lÄtarna Àr med just Lars WinnerbÀck.