Du har inte lärt dig läsa än och kan därmed inte ta del av skriftlig information, vare sig i böcker eller på nätet.
Din tidsuppfattning är inte fullt utvecklad och klockan är svår att förstå. Du har ingen aning om hur mycket sömn en människa behöver, varken vuxen eller barn.
Inte heller kan du så mycket om vilken mat som är bra för kroppen. Du har säkert hört vuxna säga att fisk och grönsaker är nyttiga, men hur mycket man behöver äta av detta är inte så lätt att veta. Varierad kost, vad betyder det?
Att man måste betala en massa tråkiga räkningar har du hört vuxna säga, men varför är inte alltid så lätt att förstå. Vad är egentligen problemet? Om pengarna tar slut är det ju bara att gå till bankomaten och ta ut nya. Eller?
Listan på vad du som barn kan och vet kan göras lång. Listan på vad du som barn saknar erfarenhet och kunskap om kan göras ännu längre. Men det är naturligt, det är inte meningen att du ska behöva kunna mera när du är ett barn. Du har vuxna runt omkring dig som bestämmer vad som är bra för dig, ett barn, i vardagen.
Men vänta nu, har verkligen alla barn det? Nej, de har ju inte det. Alltför många barn måste ta ansvar inte bara för sig själva, utan även för vuxna närstående. Alltför många barn måste bestämma och ta beslut som ligger högt över deras förmåga. Alltför många barn får dessutom höra att det är deras fel när saker och ting inte blev som de skulle ha blivit om en vuxen bestämt, vilket ger dem skuldkänslor.
Så här kan det låta när vuxna (V) diskuterar med barn (B):
V: Nu måste du lägga dig, klockan är över åtta och du skulle ha sovit för längesen.
B: Neeej, jag vill inte. Jag måste se det här, det är så spännande.
V: Ok, men bara ett avsnitt till, sen måste du i säng. Men du kommer att vara jättetrött i morgon.
V: Vad ska vi äta för mat i dag?
B: Pannkaka.
V: Men det åt vi ju i går. Kan du inte komma på något annat?
B: Men jag vill ha det, säger jag ju.
V: Ja, men det är inte så nyttigt, det måste du förstå.
V: Vi har så många räkningar den här månaden, jag vet inte om vi har råd att låta dig ha det där kalaset på leklandet som vi pratat om.
B: Va, det måste vi, ni har ju sagt det.
V: Nja, vi har ju pratat om det, men nu behöver vi faktiskt använda pengarna till annat. Vi kan ha fest hemma.
B: Neeej, jag vill ha det där, så det så.
V: Jajaja, du får väl det då. Men om du bara visste hur svårt det kommer att bli att få det att gå ihop den här månaden.
Ska då barn inte få bestämma alls? Är det inte utvecklande att få ta egna beslut? Självklart – men bara om sådant de klarar av. Vill man att barnet ska få välja kläder själv, så kan man exempelvis lägga fram två par byxor som passar för den aktuella dagen och fråga vilka det vill ha. Mer omfattande val behöver oftast inte små barn.
Nu kommer det allra viktigaste: Barnet måste inte vara med och bestämma i precis alla situationer!
Det är du som vuxen som avgör om och när just ditt barn kan och behöver vara med vid ett beslut. Ibland tror jag att vi behöver återinföra orden ”punkt, slut”.
Naturligtvis vill de flesta göra allt för sitt/sina barn, men ibland gör välviljan mer skada än nytta. Men det kan bli tokigt när barn bemöts av argument på en vuxens nivå.
Kommentera på unt.se/leva