Så här på sommaren finns en massa mystiska kor ute i hagarna. Vad de känner är inget de visar när man cyklar förbi.
– Nu ligger det i tiden att tolka kroppsspråk. Inom forskningen vet vi ganska mycket om djurs kroppsspråk när de mår dåligt. En ko som inte mår bra får ett skrynkligt ansiktsuttryck genom att de spänner pannan och munnen. Men vi har tittat på kornas kroppsspråk när de är positiva för att få veta i vilket sammanhang en ko mår bäst. Det är outforskat, säger Linda Keeling, professor i djurskydd, SLU.
Vi har just bytt om till overall och gummistövlar, och tvättat händerna flera gånger. På SLU:s forskningscentrum vid Lövsta lämnas inte hygien åt slumpen. Det är här som Linda Keeling och forskaren Daiana de Oliveria har studerat 72 kor och deras kroppsspråk.
– Kor är inte så stoiska som de ser ut. De är sociala djur och har ett väl utvecklat kroppsspråk, säger Linda Keeling.
Kor är bytesdjur, rent evolutionärt, vilket innebär att deras beteende påverkas av att de kan bli uppätna. Ibland döljer de sina skador, svagheter kan vara livsfarliga att skylta med för bytesdjur. Hundar däremot är rovdjur och behöver inte dölja hur de mår. Många hundraser är dessutom avlade på att kunna kommunicera för att bli människans bästa vän.
Forskarna gjorde 3 700 observationer av kornas öron, svansar och nackens positioner när korna åt grovfoder i ladugården, när de stod i kön för att bli mjölkade och när de använde borstmaskinen. Den består av en stor gul roterande borste som skulle kunna vara tagen ur en biltvätt. Borsten går igång när kon trycker på den. Borstarna håller pälsen ren och ger massage. Korna väljer själva om de vill bli borstade eller inte.
– Det var stor skillnad på hur länge olika kor stannade vid borstmaskinen. En del var snabba, andra tog ordentligt med tid på sig. Speciellt länge stannade en del när de blev borstade på rumpan. Ingen ko undvek borstarna, säger Linda Keeling.
Just då står en vit ko vid borsten och verkar trivas. När hon stått där en stund kommer en brun ko och slänger med huvudet åt höger och vänster.
– Det visar att den bruna är högre i rang och då flyttar den vita på sig. Det är en första signal som båda korna förstår och den vita accepterar rangordningen, säger Daiana de Oliveria.
Ganska kvickt tar den bruna över borsten och den vita lommar iväg.
Hur såg forskarna på kornas kroppsspråk att de mådde bra? Jo, öronen är en viktig men komplex parameter.
– När korna har öronen lite lätt bakåt är det en positiv signal. Men det kan de ha på olika sätt. Läget när korna vinklade högerörat bakåt och vänsterörat framåt visade sig vara kopplat till ett mera positivt tillstånd än när de hade högerörat framåt och vänsterörat bakåt. Det går i linje med andra studier om hjärnhalvornas arbetsfördelning; vänster sida av hjärnan brukar vara kopplad till positiva känslor, samtidigt som vänster hjärnhalva styr kroppens högra sida, säger Linda Keeling.
Även hur korna rörde på sin svans registrerades av forskarna.
– Precis som hundar viftar också korna på svansen. Det är inte forskat på tidigare. Viftar på svansarna gör korna när de använder borsten. Vad det betyder är lätt att övertolka som att de är glada, men det kan vi inte säga. Bara att de är positiva, säger Linda Keeling.
Hon tillägger att det även finns forskning på grisars svansar. Om knorren hänger är det en tidig varningssignal att grisen inte mår bra.
Man brukar säga att vissa människor har koöga, att de är duktiga på att läsa av hur en ko mår.
– De är säkert superskickliga men utan bevis kan vi inte använda deras uppfattningar för att bedöma djurens välbefinnande. Vi måste ha tillförlitliga indikatorer på hur bra eller dåligt ett djur mår, säger Linda Keeling.
En annan upptäckt som forskarna gjorde utspelade sig när korna skulle bli mjölkade. På Lövsta bestämmer korna själva när det är dags men för att komma till mjölkroboten får de vänta in varandra.
– Det visade sig att kor inte tycker om att köa. Det kunde vi se på deras sänkta nackar och hängande svans, säger Linda Keeling.
Vem har nytta av den här forskningen?
– Korna, ju bättre de som sköter om djuren förstår deras individuella signaler, desto bättre blir de hanterade. Ägarna som kan sätta kunskapen om kroppsspråk i relation till sina egna erfarenheter. Och andra forskare inom djurskydd som kan ta resultaten vidare, säger Linda Keeling.
Hennes forskargrupp har just börjat studera kalvars kroppsspråk.
– Eftersom kalvarna är mer naiva är de också mera uttrycksfulla. Vi studerar dem när de blir klappade och när de får mat, säger Daiana de Oliveria.