Hull och hälsa hänger ihop

Det kan vara svårt att stå emot när hunden tigger något att äta med huvudet på sned. Men det gäller att stålsätta sig om den har för mycket hull. Överviktiga hundar mår sämre och får kortare liv.

25 mars 2017 11:05

Våra sällskapsdjur blir alltmer som familjemedlemmar. Vi lever och rör på oss på liknande sätt. Parallellt med att hussar och mattar blir allt mer överviktiga, blir även hundarna det. Många får samma välfärdsproblem som vi människor.

– De flesta hundägare vet när deras hund väger för mycket, men många underskattar övervikten eller vet inte att den kan skapa problem för hunden, säger Josefin Söder på institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.

Hon forskar om övervikt och ämnesomsättning hos hundar. Nu går hon in i sista delen i sitt doktorandprojekt Hull och hälsa. Bland annat analyserar hon resultat från en stor Europeisk enkätstudie som svenska hundägare har deltagit i. Den ska försöka ta reda på hur utbredd övervikten är och vad som orsakar den. Enkätfrågorna berör både hunden och dess ägare och handlar om motion, mat, vikt och hälsa, inkomst och utbildning och om man betraktar sitt djur som en familjemedlem.

– Ämnet är viktigt och känsligt. Det är lätt att ta hundens övervikt personligt och få skuldkänslor, säger Josefin Söder.

Tidigare studier har visat att många av hundägarna själva är överviktiga. När hunden behöver ändra livsstil för att må bättre kan det ge fördelar för alla familjemedlemmar, tror Josefin Söder.

Det som händer när kroppen får för mycket hull är att fettcellerna ökar i antal och storlek. Fettcellshormoner och inflammatoriska ämnen utsöndras, vilket leder till en låggradig inflammation och minskad känslighet för insulin. Hos människor kan det leda till diabetes typ 2 eller hjärt- och kärlsjukdomar.

Hundar verkar dock inte få diabetes av övervikt. Däremot kan de få sämre ork och olika kroniska sjukdomar, exempelvis problem med huden och urinvägarna och vissa tumörsjukdomar. Men främst är det lederna som tar stryk.

Generellt kan man säga att välbefinnandet minskar och livslängden förkortas.

– En överviktig hund blir gladare när den blir normalviktig, säger Josefin Söder.

Hur minskar man risken för att ens hund ska bli överviktig?

– Det viktigaste är att lära sig att själv bedöma hundens hull, så att man snabbt kan anpassa mat och motion, svarar hon.

Några mer specifika råd kan hon inte ge, eftersom det beror på ras, vad hunden gör, hur gammal den är, om den är kastrerad, om den har någon sjukdom med mera.

Just nu håller Josefin Söder på att analysera urin-, blod- och avföringsprover från 28 hundar, 12 normalviktiga och 16 överviktiga. Hon letar efter förändringar i ämnesomsättningen kopplat till övervikt.

– 28 stycken låter få, men de är minutiöst utvalda, en specifik och samlad grupp, säger hon.

Hennes institution ligger på fjärde planet i Veterinärmedicinskt och husdjursvetenskapligt centrum på Ultuna – ett nybyggt, runt hus med mycket glas. Tittar man ner i mittskeppet påminner det om en finlandsfärja.

Vi morsar på rumskompisen, en annan doktorand som forskar om miljökemikalier hos vilda djur, hämtar kaffe och sätter oss i ett litet konferensrum. Josefin lägger tre handskrivna pappersark på bordet. Hon är väl förberedd inför intervjun.

Det var lite av en slump som avgjorde hennes forskningsämne. Tre doktorandtjänster utlystes samtidigt. Alla handlade om överviktsproblematik och följdsjukdomar, men hos tre olika djurslag: hund, häst och katt. Josefin tyckte att alla lät intressanta, så hon sökte alla tre och fick den om hundar.

– Det är superintressant och aktuellt och labradorer är väldigt trevliga, så jag är mycket nöjd, säger hon.

Fast från början är hon hästtjej. Redan som femåring började hon rida. Hon har haft tre hästar som hon tävlat med i dressyr. Nu har hon bara en hobby- och sällskapshäst, som bor hemma hos hennes föräldrar i Gävle.

Hundar och övervikt är inget nytt forskningsområde, men tidigare undersökningar har varit spretiga vad gäller raser, kön och ålder. Dessutom har prover tagits på fastande mage och då missar man en del saker, berättar Josefin Söder.

Alla "hennes" hundar är icke-kastrerade labradorhanar runt fem år. Proverna är tagna både före och efter maten. Resultaten visar på ökade blodfetter efter maten och att halten är extra hög hos de överviktiga hundarna, som även har extra mycket stresshormoner i urinen. Det tyder på förändringar i fettomsättningen.

– Man ser liknande resultat hos överviktiga människor. Det visar att det är jätteviktigt att inte bara ta prover på fastande mage, för då missar man mycket av vad som sker i ämnesomsättningen.

Josefin Söders forskargrupp var nyligen med om att finna en mutation i POMC-genen hos labradorer. Den mutationen gör att två signalsubstanser som reglerar aptit och energibalans inte bildas. Då ökar intresset för mat och risken för övervikt. Ungefär en femtedel av alla labradorer har den här mutationen. Bland assistans-, tull- och polishundar är den ännu vanligare, 45 procent.

– Troligen har vi avlat på hundar som är lättare att belöna och träna och på sätt gjort mutationen vanligare. Detta är en ledtråd till varför labradoren ofta anses vara glupskare än andra raser och lätt blir överviktig, säger Josefin Söder.

Att forska beskriver hon som att hela tiden driva ett stort projekt. Man får träna sig i att disponera sin egen tid och vara kreativ och disciplinerad. Hon tilltalas av att man kan påverka mycket i sin egen arbetssituation. Nu har hon ungefär ett år kvar på sin doktorandutbildning.

– Det är som att ta forskarkörkort, säger hon.

Parallellt undervisar hon i anatomi vid sin institution.

– Undervisning är jätteroligt och ger snabb feedback. Den har tydliga mål. Forskningen är mer långsiktig.

Hon vill fortsätta att forska, gärna vidga sin avhandlingsstudie till andra hundraser och koppla ihop nutrition och metabolism, det vill säga näringslära och ämnesomsättning.

– Det vore roligt att kombinera undervisning och forskning, eller bredda mig mot näringslivet, säger hon.

Näringslivet, det kan till exempel vara livsmedelssäkerhet, läkemedelsindustrin, försäkringsbolag eller foderföretag. Hon kan också tänka sig att bli försöksdjursveterinär. Fältet är brett.

– Att jobba kliniskt som veterinär är jätteroligt. Men det är tufft, med långa arbetsdagar, högt tempo och höga krav. Som forskare styr man mer över sin tid och vad man gör. Det är nog ännu roligare, säger hon.

Nästa forskare vi ska få möta är Jakob Andersson, assyriolog som forskar om socio-ekonomiska, religiösa och kulturella aspekter av livet i forna Främre Orienten, med fokus på kilskriftstexter. Vad vill du fråga honom?

– Vilka kanaler har du som forskare inom ditt forskningsområde för att sprida informationen om en viktig upptäckt till en given målgrupp? Ge gärna ett exempel!

Tidigare publicerade artikar i serien Hej forskare!

Marinbiolog Paco Cardenas (7/1), religionsfilosof Lotta Knutsson Bråkenhielm (9/1), ingenjör och klimatforskare Giulia Vico (23/1), psykolog Marcus Lindskog (11/2), språkvetare Mikael Kalm (18/2), markekolog Astrid Taylor (25/2), historiker Jonas Lindström (27/2) och sociolog Philip Creswell (18/3).

<p>Personligt</p>

Josefin Söder

Forskar om: Hur hullet påverkar hundars hälsa, med fokus på ämnesomsättningen.

Institution: Anatomi, fysiologi och biokemi på Sveriges lantbruksuniversitet.

Forskartitel: Doktorand.

Har forskat i: 5 år.

Har pluggat: Språk och pedagogik på högskolan i Gävle. Veterinärprogrammet i Uppsala.

Kommer från: Gävle.

Ålder: 35 år.

Bor: Sundbyberg, Stockholm.

Familj: Min sambo Mattias och vår dotter Ilse, 2 år. Min syster bor hos oss och jag har mamma och pappa i Gävle.

Intressen: Göra saker med min dotter. Det blir mycket badhuset, biblioteket och lekparken. Annars är jag hästtjej och rider. Andra intressen är att rusta och inreda lägenheten, laga mat och träffa vänner.

Drivkraft som forskare: Det finns mycket roliga saker man kan göra med kombinationen veterinärutbildning och forskarutbildning. Just nu är målet inställt på disputation.

Husdjur: Fyra marsvin och en häst som bor hos mina föräldrar.

Stafettfrågan

Sociolog Philip Creswell frågar:

Ökar andelen överviktiga lika mycket bland vilda djur som hos sällskapsdjur?

Veterinär Josefin Söder svarar:

Överviktsproblem hos våra sällskapsdjur brukar ofta kopplas till att vi delar samma miljö och livsstil. De välfärdsproblem vi drabbas av kan spilla över på våra sällskapsdjur. Det kan delvis förklara den samtida ökningen av övervikt hos människor och sällskapshundar.

Djur i det vilda varierar i hull beroende på till exempel årstid och födotillgång. I de fallen där vilda djur lever nära människor och tar del av en större mängd föda än vad som normalt erbjuds, skulle man kunna tänka sig att de ökar i hull, men jag tror inte att det är ett utbrett problem.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!