– Nu kan ni sätta på er handskarna! säger Sammy Ibrahim, ganska tyst. Och alla lyder. Sammy är huvudtränare inom Uppsala IF boxning och vi är i föreningens lokal vid Heidenstams torg i Uppsala. Gruppdeltagarna framför honom har Parkinsons sjukdom. De har just kört uppvärmning och koordinationsövningar.

På någon minut har de snörat på sig boxningshandskarna. Här slösas ingen träningstid.

– Nästa övning heter Jab Jab. Den går ut på att ni ska försöka nudda den andra på axeln, samtidigt som den ska parera undan, förklarar Sammy.

Artikelbild

| Åsa Becklin tycker om boxningen för att det är en allsidig och rolig träning.

När han visar ihop med Hans Lindblom som sparringpartner, råkar Hans slå till Sammy lätt och det går som ett oj-sus genom lokalen.

Den här sortens boxningsträning kallas Rock Steady Boxning.

– Jag kom hit för att det är en allsidig och rolig träning, säger Åsa Becklin.

– Det verkade trovärdigt att den här sortens träning kan hjälpa parkinsonsjuka. Den är intensiv och tar på hela kroppen, säger Hans Lindblom, som tränat både styrka och kondition tidigare men aldrig boxning.

Artikelbild

De ovala boxningssäckarna dansar längs väggarna när gruppen sätter igång med nästa övning. Kedjorna som säckarna hänger i skramlar rytmiskt vid slagen.

Alla tränar väldigt fokuserat. Deras motorik jobbar ibland emot dem. Mest kända symtom vid Parkinsons sjukdom är skakningar eller darrningar, fast det har inte alla. Stelhet, balansstörning och rörelsehämningar är andra vanliga symtom.

Artikelbild

| Sammy Ibrahim demonsterar en övning ihop med Hans Lindblom.

Amerikansk forskning visar att boxning ger dem med Parkinsons sjukdom bättre rörlighet, mer styrka och ökat välbefinnande. .

– Vila! säger Sammy.

Artikelbild

| Britt-Marie Eriksson gillar verkligen boxningsträningen. Hon är en arrangörerna.

Pausen går undan. Sen får deltagarna en ny övning. Sammanlagt har de tränat sedan midsommar. Något sommaruppehåll i värmen var det inte tal om.

– Alla i gruppen har blivit bättre och gjort tydliga framsteg. Vi fokuserar på koordinering och raka utsträckta slag. Det är viktigt för dem med Parkinsons sjukdom, säger Sammy Ibrahim, och tillägger att det alltid är kul att träna den här gruppen.

Artikelbild

De som drog igång boxningen är Britt-Marie Eriksson och Ann-Christin Lindqvist. Under en rehabresa i Spanien provade de på boxning.

– Det var verkligen roligt och vi kände att det skulle passa oss, säger Ann-Christin Lindqvist, föreningen Parkinson Uppsala.

De tog kontakt med boxningsklubben Narva i Stockholm som tagit Rock Steady Boxing till Sverige och Uppsala IF boxning var med på noterna.

– Den här typen av rehabiliteringsträning är extremt häftigt och passar oss utmärkt. Vår klubb betonar den sociala dimensionen och vill vara inkluderande, säger Mosa Sayed, ordförande i UIF boxning.

I träningssalen instruerar Sammy Ibrahim alla att stå i ring. De har tagit av sig handskarna och avslutar med statisk träning. Där står de med uppsträckta armar medan urtavlans visare rör sig långsamt framåt.

– Det bränner i axlarna, utropar en av deltagarna, men biter ihop och håller ut.

Två minuter senare får de skaka loss och släppa ner armarna.

– Det känns lite skakigt nu, men bra skakigt. Jag känner mig mycket rörligare, säger Britt–Marie Eriksson.

Utanför omklädningsrummet står Åsa Becklin och Lena Hallbäck. De har varit med två gånger men är övertygade att de kommer fortsätta.

– Motion är a och o för oss, med Parkinsons sjukdom, säger Lena Hallbäck, som går 10 000 steg varje dag med stavar.

De känner sig både piggare och gladare efter boxningen. En konsekvens av sjukdomen är lägre halter av dopamin, vilket kan orsaka nedstämdhet. Dopaminet reglerar motorik, glädje och entusiasm. Vid träning ökar dopaminet i hjärnans belöningssystem.

– Nu känner jag mig jätteglad, säger Åsa Becklin, innan hon går hemåt för att laga middag.