Calles tankar och åsikter blir poesi

Kaos och struktur är återkommande teman i Calle Bachofners dikter. Varje måndag leder han promenader som hjälper människor i kaos att komma i balans.

2 oktober 2016 05:00

Reslig och helt klädd i svart kommer Calle Bachofner släntrandes mot den skvalande fontänen i Stadsträdgården. Hit kommer han i ur och skur varje måndag klockan ett för att leda Promenader i Balans. Det är något han startat för att han vet att det hjälper mot kaos i tillvaron att promenera tillsammans med andra.

De som brukar ansluta lider ofta av utbrändhet, passivitet, depression eller mani. De kommer för att de vill och orkar göra något åt det. Promenaderna är en fast punkt utan att man binder upp sig.

– Det viktigaste är att de ger struktur. Nummer två är social samvaro och tre är hälsa. Rubriken är friskvård, säger Calle Bachofner.

Han vill att Promenader i Balans ska spridas i landet och att fler promenadledare ska kunna rekryteras, så att det inte hänger på en enda person.

Det började som ett privat initiativ för två år sedan. Nu är promenaderna en del av verksamheten i föreningen Balans Uppsala, en ideell stödförening för personer med erfarenhet av depression och/eller bipolär sjukdom, antingen självupplevd eller som närstående.

– Det finns dagvårdsavdelningar som har promenader, men problemet är att de tar slut efter tio veckor, berättar Calle Bachofner.

Han önskar att vården drog nytta av människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, till exempel i självhjälpsgrupper.

– Psykiatrin i Uppsala prövar detta nu, så det är på väg åt det hållet, säger han.

Annars är det ideella krafter som står för den biten. Föreningen Balans, projektet Forum för brukarinflytande och Röda korset har självhjälpsgrupper som leds av själverfarna. Calle har själv lett sådana i drygt fem år, just nu för bipolära och tidigare för deprimerade.

Själv kraschade han, som han uttrycker det, 2007.

– Allt kändes slut. Det går inte att beskriva. När jag sedan mådde bättre kändes det som ett mirakel, berättar han.

Har du fått en diagnos?

– Jag vill inte bli identifierad som en diagnos. Jag är Calle som råkat ut för en krasch, fått koncentrationssvårigheter och i perioder inte funkar lika bra, svarar han.

Eftersom han tidigare arbetade med utbildning på studieförbund låg det nära till hands att vara nyttig för andra när han fick tillbaka mycket av sin styrka.

– Jag tänkte: vad gör att jag mår bättre? När jag kom på det blev det min drivkraft. Läkare och mediciner är inte hela lösningen. Jag kom fram till att rörelse och ett sammanhang ger positiva incitament och struktur, säger han.

När vi kommit så här långt betonar Calle Bachofner att promenaderna bara är en liten del av det han gör. Största delen av sin tid ägnar han åt poesi. 2012 började han skriva dikter, varför vet han inte riktigt. Han beskriver det som en motor som hänsynslöst dunkade igång. Det var bara att följa med. Han tror att alla konstnärer har en sådan motor.

Han kallar sig för generalist och berättar att han alltid haft en kreativ ådra.

– Jag älskar historia, samhällsfrågor, filosofi och att samla mina tankar i poesi och göra något av det, säger han.

Sina dikter framför han gärna inför publik på kaféer, restauranger och på poesiträffar. Han vill nå folk som inte brukar läsa poesi. Ibland går han runt på stan med poesiplakat i samband med olika arrangemang. Fyra år i rad har han ställt upp stora skärmar med poesi på Uppsala stadsbibliotek på Kulturnatten. I år växte det till en happening med konstnärer, musik, poesi och porträttmåleri på hans förslag.

För honom är poesi dialog, inte monolog.

Enligt Calle Bachofner har dikter sjunkit i status och numera tror många att det är något jobbigt och tråkigt. För att avdramatisera denna litterära genre har han startat något han kallar Fika med poesi. Än så länge har det bara blivit ett tillfälle, men han planerar ett till snart. Då samlar han människor på ett kafé där ingen står på scen, men där vem som helst kan få läsa upp en dikt och diskutera. Eller bara sitta och lyssna.

Solen bryter fram genom trädens lövverk i Stadsträdgården. Calle plockar fram mobiltelefonen och bläddrar fram en dikt han skrivit som formulerar svaret på en fråga jag ställt.

– Tankarna kommer flygande. Fångar jag dem blir det en dikt. En annan variant är långa filosofiska samhällsrelaterade tankar som kunde bli en hel bok men reduceras till en dikt, förklarar han.

Enligt honom är kreativitet motsatsen till struktur. Många av hans dikter handlar om kaos och struktur, något han kallar för dionysos och apollon.

– Jag önskar att jag kunde stjäla lite av apollons egenskaper, utbrister han.

Sedan tillägger han att det är normalt med ytterligheter, fast samhället ser det som sjukligt.

– Många konstnärer och vetenskapsmän är bipolära eller deprimerade. De får betala för sin kreativitet. Men om alla var på mitten blev det ingen diversitet och då går ett samhälle under. Vi måste ha både det normala och ytterligheter, hävdar han.

Till Promenader i Balans kommer allt från en till åtta deltagare. Medan de går pratar de om det som är här och nu. Kanske kommenterar de änderna och båtarna i Fyrisån, eller pokémonjagande barn. Enligt Calle är den medvetna närvaron ett sätt att bryta negativa tankecirklar som är lätta att fastna i när man mår dåligt.

De pratar också om dagsformen. Det är lika viktigt att lyssna på andra som att själv berätta, eftersom det ger perspektiv och aha-upplevelser.

– Alla är i olika faser och är nyttiga för varandra. Det är ganska fiffigt. Ingen ger råd eller är besserwisser. Det är ömsint, lugnt och tolerant. Många av de här människorna har empati, säger Calle.

Ungefär vid minigolfbanan brukar de stanna upp och bestämma om de ska gå en kort eller lång runda. Deltagandet kan vara lite sporadiskt, det kommer inte samma personer varje vecka.

– En del mår periodvis riktigt dåligt. Andra behöver bara ett socialt sammanhang. Men alla får en positiv injektion, säger Calle Bachofner.

En bonus för honom själv är att han också mår bättre.

Under livet samlar vi alla på oss erfarenheter som utvecklar oss. Som yngre trodde Calle Bachofner att gräset var grönare på andra sidan. Då levde han ut sin kreativitet som sångare i olika punkband, till exempel Aint heard nothing yets och Blue Babies. Livet var en hysterisk jakt på fantastiska upplevelser.

– Nu njuter jag av det jag har under näsan, säger han.

Personligt

Namn: Carl-Johan ”Calle” Bachofner.

Aktuell: Leder Promenader i Balans, måndagar kl 13 vid fontänen i Stadsträdgården, Uppsala.

Gör: Har lämnat it och utbildning och ägnar mig nu åt poesi, måleri och hälsoverksamhet.

Född: Flen 1964.

Bor: Sävja, Uppsala.

Familj: Tre vuxna barn.

Mina bästa egenskaper: Kommunikation. Ser saker i perspektiv. Generalist.

Mina sämsta egenskaper: Okoncentrerad och för snäll.

Uppskattar hos andra: Ärlighet. Att kunna erkänna sina brister och stå för sitt goda.

Favoritpoet: Christer Pettersson, okänd poet som skriver helt otroligt fantastiskt. I dag skriver han barnböcker.

Musiksmak: Punkrock, Leonard Cohen. Tycker om nästan allt.

Ser på tv: Väldigt lite. Nyheter och historiska serier, filmer och dokumentärer.

Äter helst: Sushi. Min största matupplevelse var 1984 när något som kallades sushi kom till Uppsala (där Java restaurang ligger i dag).

Dricker helst: Morotsjuice eller skumpa.

Gör mig arg: När folk inte lyssnar på varandra och när de målar politiska färger i varandras ansikten.

Får mig att skratta: Monty Python, kärlek, vänner.

Kuriosa: Har sjungit i söndagsskolekör, kyrkokör och punkband.

Lycka är: Mina barn, min käresta, poesi, euforisk punkrock.

Min bästa söndag:

Vaknar...

Det är vår. Jag vaknar klockan nio. Kanske skriver jag något innan jag äter frukost med kärestan. Det brukar bli en morot, hårt bröd med ost och en shake med frukt och havremjölk.

Förmiddagen...

Tillbringar vi tillsammans hemma, lugnt. Att vilja göra roliga saker kan skapa stress.

Eftermiddagen...

Vi äter en sen och enkel lunch hemma så att det blir tid över till annat. Sedan går vi ut på något evenemang i stan. Jag ägnar gärna söndagar åt promenader, samvaro och kanske någon utflykt. Jag tycker om att uppleva det stora i det lilla.

Kvällen...

Middag äter vi hemma. Sedan tar vi en kvällspromenad i skogen. Jag har Lunsenskogen utanför dörren.

Läggdags...

Jag lägger mig senast elva för att få struktur. Kanske läser jag något.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Tina Lövrander