Han dyker upp bakom fiskdisken i Saluhallen. Michael Prising, klädd i tweedkavaj med läderknappar och brun polotröja i merinoull.
Det är hans födelsedag och han har varit på resande fot i några dagar. Hemma väntar familjen på att få se honom och att få bjuda på födelsedagsmiddag.
Men först ska han få ett diplom. Guldkajans hederspris, som han får för sin kreativitet, surströmmingsfestivalerna i Uppsala och fredagsmyspåsarna; en typ av minicatering som innehåller plockmat. Därefter ska han fotograferas och intervjuas innan han släpps i väg till hemmets lugna vrå.
Han letar efter ett ställe där vi kan sitta lite mer ostört för intervjun. Ett telefonsamtal senare tar vi trappan upp till restaurangen Jay Fu´s. De har ännu inte öppnat för fredagskvällens gäster men förberedelserna pågår för fullt; servetterna viks, besticken putsas och citronskivorna till drinkarna skärs.
Vi slår oss ner vid ett bord nära dörren.
Michael Prising är hängiven Uppsalabo, född och uppvuxen i Norby. Nu bor han i Valsätra. Tre minuter därifrån, i Gottsunda, håller han på att ställa i ordning en ny butik och produktionskök. Den 20 februari får han för första gången tillgång till sitt nya kök. På 150 kvadratmeter nylagt golv med tillhörande väggar, står en sprillans ny maskinpark, färdig att tas i bruk av av kockarna och köksbiträdena. Till detta ingår även en ny butik.
– Vi har växt ur kläderna. Köket i Saluhallen är cirka tjugofem kvadratmeter så för ett par år sedan började jag att se mig om efter ett nytt ställe.
På Facebook har han nästan 1400 vänner. Där har han också lagt upp en lista över sina åtaganden. Den är lång. Bland annat är han styrelseledamot i Svenskt näringsliv och för Ung företagsamhet i Uppsala län. Han är invald i SME-kommittén, en kommitté i Svenskt näringsliv där han sitter i olika arbetsgrupper som diskuterar problem och möjligheter för små och mellanstora företagare. En lobbyverksamhet.
– En av våra största uppgifter är att få ut till politiker att företagare är människor av kött och blod, så att de förstår hur vi har det och vad som händer när politiker tar ett beslut. Kommittén är en väldigt homogen grupp som har jobbat tillsammans i många år, det byts ut någon eller ett par varje år. Vi åker på studieresor, vi har varit till Indien och till San Francisco, till exempel, för att se på möjligheter på företagande där, hur det funkar. Det är något av det bästa jag varit med om.
Michael Prising ändrar ställning på restaurangstolen, lägger ena benet ovanpå det andra och armarna i kors.
Han vill få saker gjorda, en fixare och han ser gärna individen framför gruppen.
– Ja. Absolut. Inget snack om det. Jag är ingen risktagare, jag är rätt försiktig, men jag gillar att se möjligheter. Jag hjälpte en företagare i dag och förmedlade kontakt mellan honom och arbetsförmedlingen. Företagaren kan anställa en person nästa vecka. Såna saker gör mig lycklig. Att vara med och dra mitt strå till stacken. Det här är också en av anledningarna till att jag gör det jag gör, säger Michael Prising och syftar på hedersdiplomet han fått i handen i dag.
– Att bli bekräftad i det jag gör. Vi har vunnit pris för årets bästa service tre år i rad, vi har varit nominerade till flera utmärkelser och i år har vi fått näringslivspriset Bona Postulata. Det ger mig bränsle att fortsätta, för visst funderar jag ibland på vad jag håller på med. När det är tufft.
När är det tufft då?
– När mina medarbetare mår dåligt. Det handlar inte enbart om när de är sjuka. Jag vill att alla som jobbar för mig ska ha det bra. Det är så klart alltid en anspänning; kommer jag att ha råd att betala in momsen den här månaden, kan jag betala ut lönerna? Men jag vet inte vad jag skulle tänka mig att göra om jag inte gjorde det här. Jag älskar det här. Jag kommer hit ibland på söndagarna och tänker: fan, det här har jag byggt. Eller när jag åker upp till Gottsunda och byggkillarna håller på med vårt nya stora kök, då tänker jag att det är ju nu det händer. Det gör mig lycklig.
En morgon i augusti 2009 fick Michael Prising diskbråck i ryggen.
– Plötsligt small det till och sedan låg jag på golvet och skrek.
Han fick en snabb operationstid, i november. Men han fuskade med rehabiliteringen, han satt och stod för mycket.
– Det blev aldrig bättre trots operationen. Jag gick omkring och hade ont, ont, ont hela tiden. Det tog på både kraften och orken tills jag bestämde mig för att börja träna.
Sedan dess har han tränat för att må bra, för att slippa ha ont. Han sätter upp mål och har åkt både Vikingarännet, Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet. Men han jagar inga tider, inga personbästa.
Men när började allt det här med fiskförsäljningen då? Jo, det var på 90-talet. Michael Prising arbetade som varubud. Han körde sin trehjuling på två hjul mellan Luthagens livs och Eriksberg. Han halkade han in på försäljning av reklamskyltar och hade fiskbilsägaren utanför stormarknaden i Boländerna som kund. När han blev erbjuden att köpa fiskbilen nappade han, tillsammans med en kompis.
– Vi åkte till Årsta partihallar på morgnarna. Vi fiskade kräftor i sjön Tisnaren i Östergötland på sommaren. Ekonomi och pengar hade vi inte så mycket tankar på. Kompisens pappa var revisor, han hjälpte oss.
Vi går ut från restaurangen och ner till Saluhallens entréplan igen. Michael Prising hejar till höger och vänster. Vi tar oss förbi kön som bildats framför fiskdisken. Michael Prising stannar vid kölappsautomaten. Den är ny.
Då plingar det till i mobilen. Han måste svara.
Hans fru undrar om han inte kommer hem snart. Middagen står framdukad. Han vet inte vad det blir men hoppas på tacos.
Därpå fortsätter han lugnt att visa kölappssystemet. Han förklarar ingående hur tekniken bakom det molnbaserade kösystemet till fiskbutiken fungerar.
– Fiskhandlaryrket är så traditionellt. Det ska helst vara galonbyxor och sydväst. Men jag gillar att vi blandar in helt nya saker, gärna tekniska lösningar.
Gillar du att fiska själv?
– Njae, jo. På somrarna älskar jag att fiska, men då är det med barnen. Då sitter vi på bryggan och metar vid mina svärföräldrars lantställe i Hargshamn. Men man ska inte få för mycket fisk. Man kan sitta där i lugn och ro på kvällen bara. Det är mer meditation.