– Det var egentligen inte min idé. Jag fick frågan och tänkte att hjärnan är ju det mest fantastiska som finns och tyckte det var en skön utmaning. Det ska verkligen bli kul, säger Åke Pålshammar.
Han är van att stå framför en publik och föreläsa. Det har han gjort under hela sitt yrkesliv på Uppsala universitet.
– När man ser att pupillerna vidgas på en student och får veta att personen fått en aha-upplevelse ja, då dör man nästan av lycka. Jag älskar verkligen att undervisa, säger han.
Åke Pålshammar fick frågan, om han ville göra filmer om hur hjärnan fungerar, av Ehsan Nasari på reklambyrån Populate och tänkte att det kunde han väl pröva; det var ju inte döden precis.
Tidigare har han gjort tv-programmet "En hjärnas födelse och död" på Utbildningsradion och radioprogrammet "Hjärnkoll" på P1. Han hade även fått Uppsala universitets pedagogiska pris och gjort filmer för Läromedelscentralen.
– Om jag kan göra en liten insats för att få ut kunskap vore det läckert, säger han.
De gjorde en provfilmning med skådespelare som gestaltade vad som händer i hjärnvindlingarna. Åke fick klättra på stegar och inspelningen tog en dag. Men när de tittade på första avsnittet tyckte både Ehsan och Åke att det blev för svårt.
– Om inte ens jag förstod budskapet, hur i fridens namn skulle då någon annan förstå, säger Åke Pålshammar.
De bestämde sig för ett enklare koncept. Det resulterade i att Åke är i rutan tillsammans med en hjärna av plast och två hjärnceller i tyg. Produktionen heter "Hjärnkanalen". Åke talar utan manus och betonar att det gäller att hitta de rätta orden. Han kommer att ta upp olika hjärnfenomen som lärande, minne, uppmärksamhet, känslor, beroende, social ångest, tonårshjärnan med mera. Dessutom finns tre myter som han vill göra upp med. Den första är den att vi bara använder 10 procent av vår hjärnkapacitet.
– Det stämmer inte alls. Vi använder mycket mer. Om man tittar i vår hjärna och följer alla funktioner som behövs bara för att du och jag ska sitta här och prata, och för att du ska anteckna, så är det många områden i hjärnan som arbetar med olika intensitetsgrad. Bara för att klara att tolka orden som vi säger krävs arbete av en massa hjärnceller. Att sen omforma ljud till ord och signalera till motoriken kräver ytterligare aktivitet i frontalloben, säger Åke Pålshammar och pekar mot framsidan av sitt huvud.
Men om det nu krävs så mycket aktivitet av hjärnan, hur uppkom den felaktiga myten?
– Det var i slutet av 1800-talet som en vetenskapsman högg till med ett antagande och ingen kunde ju kolla ifall det stämde. Myten bygger alltså på att ingen under lång tid kunde kolla sanningshalten, förklarar han.
Den andra myten är den att vi föds med ett antal hjärnceller som vi behåller hela livet. Men glädjande nog är den också felaktig.
– Det trodde man förr. Men det bygger på en missuppfattning från sekelskiftet 1800/1900. Nu vet man att hjärnceller nybildas. Det finns forskare som räknat till att varje människa nybildar 1 400 så kallade neurala stamceller hela tiden och de kan utvecklas till olika slags hjärnceller. Vad man också vet är att nybildningen av celler störs av långvarig intensiv stress och droger. Man måste värna sina celler, säger han ömsint.
Åke Pålshammar är full av entusiasm. Hans tankar rör sig snabbt och innan jag vet ordet av berättar han om tvättmaskinseffekten. Den beskriver hur det sker en slags tvättning av cellerna när vi sover och den gör att eventuella restprodukter spolas iväg.
– Hur tilltalande är inte det? Det är när vi sover som kunskaper vi lärt oss under dagen stärks. Under nattens djupsömn repeterar hjärnan det man försökt lära sig. Det innebär att den som ska ha en tenta gör bäst i att sova ordentligt natten innan. Hellre sova än sitta uppe och desperat försöka lära in det sista, säger han.
Det låter ju bra. I nästa ögonblick betonar han vikten av repetition.
– Det som händer när man repeterar är att en massa hjärnceller kopplar ihop sig och växer sig starka. När det sker blir kopplingen kraftfull och snabb, och kunskapen kommer att bli lätt att plocka fram.
Han sträcker upp händerna i luften och sätter ihop pekfingrarna mot varandra som för att illustrera hur hjärncellerna finner varandra.
– Men det funkar också tvärtom. Om hjärncellerna inte får stimulans eller har för lite att göra förtvinar de. Man kan se det som att hjärncellerna blir självmordsbenägna. Har man lärt sig till exempel matte eller språk i skolan för länge sedan och inte använder kunskaperna försvinner de eller blir väldigt tröga att plocka fram. Det innebär att du själv formar din hjärna med allt du gör eller inte gör, säger Åke Pålshammar.
Och vad var nu den där tredje myten om hjärnan? Jo, den så kallade Mozarteffekten som blev populär och fick stor spridning. Myten säger att studenter löste uppgifter bättre om de lyssnade på Mozart samtidigt.
– Men den prestationshöjningen var borta efter några minuter. Ändå lanserades det som en inlärningens mirakelmetod att lyssna på Mozart, säger han.
Men han tycker inte att man ska kasta ut barnet med badvattnet.
– Generellt sett kan musik vara en välsignelse för hjärnan men experimentet som gjordes bevisar inte tesen. Musik verkar vara en positiv sak för inlärning om den inte innehåller störningsmoment som text eller överraskande effekter, säger Åke Pålshammar.
Sedan tidigare är det känt att den som spelar instrument eller talar flera språk kan få fördelar när det kommer till inlärning av annan kunskap.
– Det finns så mycket roligt att berätta om hjärnan så det kommer räcka till många avsnitt. Brist på uppslag har jag inte. Jag skulle nog kunna hålla på tills jag dör, säger Åke som är peppad inför filmarbetet.
Redan nu ligger några avsnitt ute på Youtube och nya avsnitt kommer läggas ut regelbundet. Målgruppen för "Hjärnkanalen" är i stort sett alla. Åke är mån om att ribban ska ligga där inga förkunskaper behövs. Tvärtom, den som tittar på hans filmer ska få förkunskaper om vår finurliga hjärna.
Varför ska vi ha kunskap om hjärnan?
– Jo, det finns massor av skäl. Ett är att hjärnan kan känna blommande kärlek. Det kan inte hjärtat trots att det ofta ritas som vår symbol för kärlek. Hjärtat kan ha högt blodtryck, slå snabbt och kraftfullt men kärleken finns inte där. De andra känslorna sitter inte heller i hjärtat: passion, rädsla, hat, ångest, fobi – alla har de sin hemvist och förklaring i hjärnan.