Romer i Sverige må vara förskonade från de förföljelser och våldsdåd som sker i Italien samt i Öst- och Centraleuropa. Men det betyder inte att vi betraktar dem som jämställda etniska svenskar. ”Avvisningarna är (…) ett uttryck för ’antiziganism’, som det tydligen heter, trots att det inte heter zigenare längre”, skriver krönikören Johan Hakelius spydigt om avvisningarna av romska tiggare (Aftonbladet 31/7).
Den 30 juli överlämnade Delegationen för romska frågor sitt betänkande Romers rätt – en strategi för romer i Sverige till Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Delegationen konstaterar där att skulden för marginaliseringen har lagts på offren själva, som är fattiga på såväl ekonomisk välfärd som på makt och inflytande. Det saknas också vad de kallar en skamtröskel för antiziganism.
Utan att rodna drar vi alla romer över en kam som tiggare och bidragssnyltare med stöldsuget i blodet likt människosläktets korpar.
Ju fler fördomar som tillåts cirkulera kring romerna, desto svårare har de fattigaste av dem att bryta utanförskapet och få jobb utan att behöva ljuga om sin etnicitet (vilket i dag är fallet över hela Europa). Och desperata människor tar till desperata åtgärder för att överleva. Det är därför rasism är så kontraproduktivt. Mångkulturens motståndare vill inte lösa några problem. De vill behålla de barriärer som rests på föråldrade grunder som hudfärg. Tala om att öka radikaliseringen av unga muslimer och andra avigsidor av invandringen som borde vara marginella företeelser.
Trots vår historia, från medeltida pogromer till Förintelsen till forna Jugoslavien, tycks vi européer oförmögna att stå emot rashatets lockelse. Geert Wilders, vars Frihetsparti sannolikt kommer att ge stöd åt den nya regeringen, har förvandlat liberala Nederländerna till en islamofobisk skamfläck.
I Ungern lockar Jobbik en hel generation unga att snöra på sig fascistkängorna. I Sarkozys Frankrike hindrades journalister och människorättsaktivister häromveckan att bevaka rivningen av ett romskt läger.
I dagarna väcktes åtal mot en av Dansk Folkepartis folketingsledamöter, som spytt ur sig de mest idiotiska fördomar om muslimer. Regeringen reagerade genom att fundera över om det kanske är så att endast rasistiska handlingar och inte uttalanden bör vara straffbara. Man kan bara ana hur förnedrade och svikna Danmarks muslimska män, av makten kollektivt utmålade som incestuösa våldtäktsmän, känner sig.
Det finns två saker vi svenskar kan göra för att inte hamna i samma återvändsgränd. Vi kan vägra att släppa in Sverigedemokraterna i riksdagen och lägga våra röster på partier som respekterar grundläggande mänskliga rättigheter – samt uppmana vänner och bekanta att göra detsamma. Och vi kan börja behandla romerna, och våra andra etniska minoriteter, som fullvärdiga människor.