Samtidigt som Jaroslaw Kaczynski firade valsegern i Polen med sitt Lag och Rättvisa i söndags kväll, med en egen majoritet i parlamentet inom räckhåll, pressades statsminister Stefan Löfven hårt om migrationen i SVT Agendas partiledardebatt. Och satte sitt hopp till att Polen ska hjälpa till med att lösa krisen i svenska kommuner. Det framstod som hela debattens största ironi.

Den socialdemokratiska partiledaren hade alltså tidigare i veckan sagt att det svenska mottagandet av flyktingar måste halveras, ”vi behöver ha färre asylsökande”. Samtidigt regerar han ihop med ett parti (MP) som vill ha betydligt generösare regler, och har kommit överens med ytterligare två partier (C och L) om bland annat anhöriginvandringen. Ställd mot väggen i debatten svarade Löfven med sitt gamla mantra om EU:s gemensamma ansvar. Att Polen, Tjeckien med flera länder plötsligt skulle tycka att ett solidariskt mottagande av flyktingar vore en bra idé verkar inte troligt, milt sagt.

Migrationen är ändå inte Löfvens största problem. Att det ”mullrar” bland S-kommunalråd är ingenting ovanligt, men den här gången är det annorlunda. Kommunerna brottas med skenande kostnader både för en åldrande befolkning och för asylmottagandet. Samtidigt har moderpartiet satt sig i regering med ett parti som hellre pratar om laddstolpar än om tung industri, och bundit fast sig vid att genomföra en till stora delar liberal ekonomisk politik.

Socialdemokratin pressas från höger om tryggheten, lag och ordning, samt om baskraften till exportindustrin. Internt och från vänster reses alltså frågetecken om man klarar partiets gamla paradfråga, välfärden. Det som återstår är möjligen regeringsdugligheten. ”Vi tog ansvar i ett mycket besvärligt parlamentariskt läge”, framhöll statsministern angående Januariavtalet. Men den förmågan fick sig också en törn med asylutspelet.

De fyra oppositionspartierna har en tacksam roll i det politiska landskap som uppstått. De biter sig fast och kritiserar det stora regeringspartiet gång på gång, där det gör som ondast. Välfärd, fördelningspolitik, jobben? Nej, S är inte bäst på någonting längre. Bara störst, ett litet tag till.

Den nya L-ledaren Nyamko Sabuni stod på kanten av januarigänget och såg knappast ut att trivas i ett sällskap som varken hon eller hennes närmaste medarbetare velat ha. Bakom henne syntes utgången. Kommer hon att ta den vid partiets landsmöte om en månad? Eller kommer Stefan Löfven rent av att hinna först? För Januariavtalets försvarare känns valet 2022 långt borta.