Vinstförbund hotar välfärden
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Många är förmodligen oroliga att vinstmotivet ska locka fram kvalitetssänkningar. Det är inte en orimlig tanke, men oron är uppenbart överdriven. På lång sikt måste den som startar ett sjukhus eller en skola måna om sitt rykte. Ökad vinst genom sänkt kvalitet är ingen hållbar strategi när politiker, massmedia och brukarna av tjänsten alla efterfrågar höjd kvalitet.
Det är alltjämt politiker som bestämmer vad vård, skola och omsorg ska kosta. Även innehåll och kvalitet bestäms på olika sätt av politiker, och finansieringen sker med skattemedel. Vinst uppstår när någon - inom dessa ramar - hittar sätt att använda resurser effektivare.
Carin Jämtin och alla andra som kritiserar vinster har naturligtvis inget emot sådana effektiviseringar. De vill bara att de frigjorda resurserna ska återinvesteras i verksamheten. Men exakt hur ska detta ske? Antag att en avdelning på ett äldreboende upptäcker att en ny organisationsform sänker kostnaderna. Ska de sparade pengarna användas för att öka antalet platser på denna avdelning, eller ska de gå till höjda löner? De kan också användas för att sänka personalens arbetstid, och ett fjärde alternativ är att sparade resurser förs över till någon annan del av välfärdssektorn.
Sådana beslut vill rimligen politiker och fackföreningar ha inflytande över. Det blir svårt utan vinster. Ett vinstförbud sänder en tydlig signal till alla företag som lyckas effektivisera: Sätt genast sprätt på insparade slantar igen. Hur de används spelar mindre roll: Det viktiga är att bokslutet inte uppvisar vinstsiffror!
Precis så tokig är iden om att begränsa vinstmöjligheten. Viljan att göra vinst är en drivkraft för innovationer och effektiviseringar. Höga vinster tyder på att det görs snabba förbättringar och innovationer. Sammantaget gör detta att politiker kan kräva högre kvalitet från välfärdsföretagen i framtiden.
På sätt och vis är det underligt att just Socialdemokraterna blivit så skeptiska till vinster. Sveriges historiska ekonomiska framgångar har till stora delar byggt på storföretagens förmåga att skapa rejäla vinster. Företag som går med vinst löper mindre risk att gå omkull och har bättre möjligheter att betala goda löner än företag som går med förlust.
Under större delen av 1900-talet var detta en självklarhet för Socialdemokraterna, även om det oftast gällde företag inom tillverkningsindustrin. Men argumentet är lika giltigt på 2000-talet inom välfärdssektorn. På lång sikt är det vinsten som garanterar sysselsättning och kvalitet.