Alla säger att sjuksköterska är ett av de viktigaste yrkena i ett välfärdsland. Men ingen gör något för sjuksköterskorna. Inte deras arbetsgivare, förstås, som tycks ha utvecklat en immunitet mot massuppsägningar och fortsätter att erbjuda usla villkor. Men inte heller deras egen fackliga organisation, Vårdförbundet, vet alltid att agera för sina medlemmars bästa.
Den senaste tiden har flera landsting och kommuner utmärkt sig med metoder för att kringgå sjuksköterskekrisen. Det allvarligaste är försöket med sjuksköterskelösa avdelningar på bland annat Danderyds sjukhus. Inte förvånande visar forskning att dödligheten ökar med upp till 20 procent om sjuksköterskor ersätts med mindre kvalificerad personal (DN 7/8). Ändå försvaras åtgärden av Sveriges kommuner och landsting (DN i går).
Ett annat tecken är Östhammars kommuns platsannons som inleddes med meningen ”att arbeta som sjuksköterska är ofta ett kall”. Kommunen backade efter att ha fått skarp kritik, men formuleringen säger ändå mycket om hur arbetsgivarna tänker: Sjuksköterskor kommer vi alltid att ha eftersom vissa (kvinnor) ser det som ett kall att ta hand om andra.
Vårdförbundets strategi de senaste tio åren har varit att försöka få upp ingångslönerna. Och man har lyckats. Sjuksköterskestudenternas uppmärksammade kampanj 2012-2013, ”inte under 24 000”, stöddes av förbundet och ingångslönerna har nu närmat sig 30 000 kronor i vissa landsting och kommuner. Men det har skett till priset av löneutvecklingen för erfarna sjuksköterskor, och särskilt för specialistsjuksköterskor som blivit det verkliga bristyrket.
I juli tillsatte regeringen en ny utredning för att åtgärda bristen på specialistsjuksköterskor. Det är bra, men det finns ändå anledning att hissa varningsflagg då utredaren heter Kenth Nauclér, tidigare förhandlingschef på Vårdförbundet. Och förbundet har under lång tid haft ett mål för ögonen, att göra vidareutbildning för sjuksköterskor gratis. Eller, som det uttrycks, att skapa en utbildningsanställningsform.
Men ett eller två års betald utbildning kan inte kompensera ett 30-40 år långt yrkesliv med usel löneutveckling. Den som väljer att investera i en högskoleutbildning vill ha utdelning. Inte omedelbart, en jurist kan börja på 27 000 kronor i månaden, men på sikt ska erfarenheten och kompetensen synas i lönekuvertet. Alla yrkesgrupper som värnar om sina specialister, det gäller också läkarna, utmärker sig genom att ha stora löneskillnader.
För sjuksköterskorna är signalen snarare att de är utbytbara och kan behandlas i klump. Belöningen för att man söker sig till yrket ska komma omedelbart, sedan får man ta sin plats i kollektivet. Detta är ett tänkesätt som sänker det totala värdet på all kompetens och alla insatser som utförs av sjuksköterskor i vården. Och som gör att arbetsgivarna kan fortsätta att sitta med armarna i kors.