Detta är kvinnor som har fått och erövrat möjligheter som deras mormödrar och farmödrar bara kunde drömma om. Frihet att utbilda sig, att välja partner (man eller kvinna), att bejaka sin sexualitet, liksom att konkurrera med män om de riktigt intressanta och prestigefulla jobben.
Samtidigt är det också den gruppen som betalar ett högt mänskligt pris i form av negativ stress, känslor av otillräcklighet, och svårigheter att få tillvarons alla ambitioner och förväntningar att gå ihop. Kanske inte så mycket under livets första fas, när man enligt en hel del studier tenderar att leva påfallande jämställt, även i parbildningar. Men när barnen kommer blir livet alltmer komplicerat för kvinnor.
Resultatet är att sjukskrivningstalen för kvinnor med barn är avsevärt högre än för män, något som består tills barnen är långt in i tonåren. Före första barnets ankomst, som en nyligen publicerad IFAU-rapport visar, finns däremot ingen större skillnad.
Någonting händer uppenbarligen när barnen kommer. Jag tror inte att detta enbart handlar om den fortfarande ojämlika fördelningen av tid i hemmet, även om det förvisso är så att det övergripande ansvaret ligger på kvinnan parallellt med ett ofta krävande yrkesarbete. I synnerhet för den växande grupp högutbildade kvinnor som har arbeten som ställer krav på kreativitet, initiativförmåga, koncentration och stort personligt engagemang ligger, tror jag, en del av utmaningen i svårigheten att på allvar dela den mentala energin mellan barnen och arbetet, vilket i praktiken betyder att också kunna skärma av barnen.
I boken ”Stress: Gen, individ, samhälle” av Rolf Ekman och Bengt Arnetz som utkommer om några veckor framhåller författarna att föreställningen om att kvinnor skulle ha högre simultankapacitet än män är en myt. Båda könen är istället lika dåliga på att splittra sig. Vad är det då som skiljer sig åt och som gör att arbete och familj ser ut att gå lättare att förena för män än kvinnor? De sociala normerna ser olika ut, vilket säkerligen kan leda till större trösklar för kvinnor än för män att ”skärma av” barnen genom att periodvis sätta arbetet främst och att få gehör för detta. Behovet av att i kreativa yrken göra det skapar därför större negativ stress för kvinnor än för män.
Biologiska faktorer påverkar oss också, något det av svårförklarliga skäl blivit svårt att nämna i samhällsvetenskapliga sammanhang, men som för den skull inte upphör att existera. Vardagen för de förändringens spjutspetsar som de yrkesarbetande mammorna utgör är därför knappast glamorös. Men historisk.