Sedan en tid går han helst inte ut ensam, och han tänker sig för vad han yttrar politiskt.
Nu kan han inte ens känna sig säker i sitt eget hem. På onsdagsnatten blev Alexander Bengtsson (M) attackerad och skadad i bostaden av en maskerad, knivbeväpnad man.
Var ska denne 21-årig politiker känna sig trygg i fortsättningen?
När UNT så sent som i måndags intervjuade Bengtsson, i en serie om hot mot politiker, hade han fortfarande smärtor efter en misshandel som han utsatts för på öppen gata. Gärningsmannen är okänd, fallet nedlagt. Nyligen utrymdes Västgöta nation sedan han dödshotats av nazister. Efter det övervägde Alexander Bengtsson att sluta med politiken. Tack och lov kom han fram till att han ville fortsätta, trots utsattheten.
Vad har polisen egentligen gjort efter så många allvarliga anmälningar, inte minst efter utrymningen nyligen av Västgöta? Vilka åtgärder har Uppsala kommun vidtagit?
På onsdagen, efter attacken mot moderaten, meddelade Uppsala kommun att politiker kan bli föremål för skyddsåtgärder om det finns behov – oavsett hur tunga uppdrag de har. Ja, här finns behov! Men det handlar i detta fall inte främst om en politikers aktiviteter.
Bengtssons enda uppdrag just nu är som ersättare i Uppsalahems styrelse. Tidigare var han ledamot av styrelsen för Muf Uppsala. Inget av detta borde ge honom status som mäktigt hot. Inte heller räcker hans – för vissa kontroversiella – politiska åsikter som förklaring. Det är något mer. Något annat.
Redan 2013 sade en tonårig Alexander Bengtsson, efter att ha fått en bild på sig själv överklistrat med en apa, att ”vi lever i ett annat samhälle än jag trodde”. Han hade då fått över 60 mejl och nätkommentarer med afrofobiskt, rasistiskt innehåll. När han tillsammans med andra i Muf kommit med förslag som kritiserats på högerextrema sajter, har det varit han som hängts ut med bild. ”Jag är mörkhyad, homosexuell, adopterad och invandringsvänlig ... det blir för mycket för vissa att hantera”, sade han i UNT i måndags.
Enligt Brottsförebyggande rådets hatbrottsstatistik är de afrofobiska hatbrotten överrepresenterade med 240 procent och utgör den avgjort största andelen av samtliga hatbrott. Antalet anmälningar ökade med hela 41 procent mellan 2009 och 2014, vilket bland annat föranlett kritik i en FN-rapport, som gick ut på att Sverige måste börja ta itu med orsakerna till sin uppseendeväckande mängd afrofobibrott.
Polisen utreder nu om misshandeln mot Alexander Bengtsson kan klassas som hatbrott. Att politiker inte ska leva under hot är självklart. Men alla afrosvenskar, oavsett sysselsättning, riskerar att utsättas för afrofobi. Och en del politikers aktiviteter multipliceras uppenbarligen av vissa med deras hudfärg.
Det som hänt är mycket allvarligt och måste hanteras på olika nivåer.