Jan Guillou kunde i vintras ge oss ett lugnande besked: antisemitism inom vänstern existerar inte. Som socialist är man nämligen, förklarar Guillou i en krönika i Aftonbladet, för alla människors lika värde och sålunda antirasist. Han är därför less på alla liberaler som tjatar om antisemitism inom vänstern. Att beskylla vänstern för någon form av rasism är ”lika ideologiskt befängt som att anklaga Moderaterna för att i hemlighet sträva efter att nationalisera bankväsendet och införa löntagarfonder” slår Guillou fast (Aftonbladet 4/2 2018). Så skönt, det där med antisemitism inom vänstern är alltså bara en borgerlig skröna.
Tråkigt nog verkar inte Guillous försäkran stämma. Det tycks faktiskt gå alldeles utmärkt för vissa inom vänstern att kombinera en förment antirasistisk hållning med antijudiska fördomar och rent antisemitiska uttalanden. Feministiskt initiativs Oldoz Javidi är det senaste exemplet. I en intervju i Feministiskt perspektiv berättar Javidi om sitt engagemang i Ship to Gaza, jippot som alltid attraherar de mest inbitna Israelhatarna, och passar samtidigt på att presentera sin egen lösning på Israel-Palestina-konflikten: Låt israelerna flytta till USA så att ”palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras”. Om bara staten Israel upphör och Mellanöstern töms på judar kommer allt bli frid och fröjd alltså. En synnerligen grov antisemitisk tanke.
Det bör sägas att både Feministiskt initiativ och Feministiskt perspektiv tagit avstånd från uttalandet liksom att Javidi själv bett om ursäkt. Men att så uppenbart antisemitiska tankar över huvud taget kan uppkomma hos en uttalat antirasistisk person och publiceras i en antirasistisk webbtidning är allvarligt. Och det är knappast första gången som vänsterns Israelkritik slår över i antisemitism.
Vänstern måste bli bättre på att se och känna igen antisemitismen i de egna leden. Ty även den som utger sig för att kämpa för alla människors lika värde kan visa sig vara blind för antisemitism.